En gång i tiden var ”Hela Sverige ska leva” inte bara några vackra ord på klistermärken och paroller i debatten, utan något som också satte avtryck i dagspolitiken. Centerpartiet höll regionalpolitiken mycket högt och fungerade som en blåslampa på de socialdemokratiska regeringarna när man befann sig i opposition och höll de regionala frågornas fana högt när man satt i regeringen. Men det är en svunnen tid.
I dag har Centerpartiet lämnat landsbygden i sticket. Regionalpolitiken har reducerats till något som man möjligtvis talar pliktskyldigt om. Men det är oerhört litet verkstad. Man har visserligen gjort om jordbruksdepartementet till ett landsbygdsdepartement, och jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) har blivit landsbygdsminister. Men i praktiken har detta inte inneburit att landsbygds- och regionalpolitiken kommit att uppvärderas det minsta. Tvärtom har Eskil Erlandsson helt försvunnit från den politiska hetluften.
Men det är inte så konstigt. Han måste ha svårt att finna sin roll med tanke på det diffusa uppdrag han har. Det var betydligt enklare att vara jordbruksminister och veta vad man förväntas ansvara för än att vara landsbygdsminister utan reell möjlighet till påverkan på de områden som är viktigast för landsbygdens utveckling. Det ansvaret ligger i andra händer.
Självklart är det så att det regionala utvecklingsansvaret ligger tyngst på Annie Lööfs axlar i hennes egenskap av näringsminister. För regional utveckling bygger i grunden på ett livskraftigt och expansivt näringsliv.
Men hur ofta hör ni Annie Lööf tala regionalpolitik, om man bortser från de tal hon håller på Centerstämman? Inte är det ofta. Och ska man räkna de tillfällen som hon faktiskt gör något konkret i regionalpolitikens namn så blir nog många av handens fingrar överflödiga.
Med alliansen vid rodret i Rosenbad, och centerpartistiska ministrar på de viktigaste posterna ur ett regionalpolitiskt perspektiv har regionalpolitiken i det närmaste gått sotdöden till mötes. Så illa är det.
Om Socialdemokraterna förmådde sätta blåslampa på Annie Lööf, Eskil Erlandsson och den övriga regeringen vad gäller regionalpolitiken så hade man öppet mål. Tyvärr har man i allt för hög grad misslyckats med detta. Centerpartiet kommer undan alltför billigt med sitt svek mot landsbygden. Visserligen förlorade man stöd ute på landsbygden i förra valet. Men nu verkar sveket ha fallit i glömska, i alla fall här i norr och Centerpartiet verkar till viss del återhämtar sig här uppe i norra Sverige. Därför måste Socialdemokraterna vakna och sätta regionalpolitiken i fokus och på allvar utmana Lööf och Erlandsson i dessa frågor.
Men för att lyckas med att lyfta den socialdemokratiska regionalpolitiken krävs en kraftfull och karismatisk person som regionalpolitisk talesperson. Sven-Erik Bucht vore som klippt och skuren för detta uppdrag. Han har en hög trovärdighet i näringspolitiska frågor och ett förflutet som kommunalråd i en liten kommun vars beroende av en fungerande regionalpolitik är stort. Han har således erfarenheter som är som klippta och skurna för detta uppdrag.
Så därför kommer en uppmaning till partiledningen och partistyrelsen: Ge Sven-Erik Bucht uppdraget att lyfta den socialdemokratiska regionalpolitiken och att fungera som en blåslampa på regeringen, med Annie Lööf i spetsen, i dessa frågor! Då skulle det säkerligen bli ordentlig skjuts på de regionalpolitiska frågorna.