Att barn i familjer som lever i ekonomisk utsatthet på många sätt far illa är väl de flesta överens om. Men kring vad man ska göra för att minska dessa barns utsatthet råder tyvärr ingen större samsyn. Visserligen är både politiker på högerkanten och på vänsterkanten överens om att den viktigaste framgångsfaktorn för att minska barnfattigdomen är att föräldrarna får jobb. Men någonstans där tar samsynen slut.
Allt sedan den förre socialdemokratiska partiledaren Håkan Juholt satte barnfattigdomen på den politiska agendan har det socialdemokratiska partiet arbetat för att ta fram en samlad politik för att motverka barnfattigdom i Sverige. Den arbetsgrupp, under ledning av norrbottningen Fredrik Lundh Sammeli, som arbetat med detta ska i februari månad överlämna sin slutrapport till partistyrelsen. Inom partiet råder stor förväntan inför denna rapport eftersom den borde leda fram till viktiga och avgörande ideologiska ställningstaganden som kan bidra till att måla upp en tydlig skiljelinje gentemot regeringens högerpolitik.
Men redan nu har gruppen presenterat ett mycket intressant förslag kring förstärkt rätt till förskola för alla barn. I en intervju i tidningen Aktuellt i Politiken berättar Fredrik Lundh Sammeli att gruppen kommer att föreslå att alla barn ska ha rätt till trettiofem timmars förskola per vecka oavsett föräldrarnas sysselsättning. Den allmänna förskolan ska utökas till att gälla redan från två års ålder, där femton timmar per vecka ska vara avgiftsfria. Arbetsgruppen kommer också att föreslå rätt till barnomsorg på kvällar och helger.
De bärande tankarna bakom dessa förslag är dels att utjämna barns möjligheter till en bra utbildning och en god uppväxt men också att ge föräldrarna bättre möjligheter att utbilda sig och vara tillgängliga på arbetsmarknaden. I AIP motiverar Fredrik Lundh Sammeli förslaget på följande sätt: "Idag är situationen omöjlig för arbetslösa föräldrar. Barnomsorgen hänger inte ihop med arbetslinjen när barn till arbetslösa inte erbjuds förskola. Samtidigt förväntas du som förälder ändå söka jobb på heltid". Lundh Sammeli menar också att satsningarna på förskolan är en tydlig signal om att partiet tycker att förskolan är en viktig del i barns utveckling och att man därför måste satsa mer på denna skolform. Han säger också att förslaget syftar till att förstärka möjligheterna för de barn som idag behöver förskolan mest men som idag inte får möjlighet att ta del av det stöd och den stimulans som verksamheten inom förskolan ger barnen.
Tankarna kring förskolan bådar gott inför slutrapporten. Om arbetsgruppens förslag i övrigt är lika tydligt ideologiska som dessa förslag så kommer detta att bidra till att de ideologiska skiljelinjerna mellan socialdemokratin och borgerligheten tydliggörs och skärps, och det behövs sannerligen i den svenska politiken av idag.