Under de två mandatperioder som regeringen Reinfeldt suttit vid makten har fyra jobbskatteavdrag genomförts. Detta har inneburit att inkomstskatterna sänkts med ungefär hundra miljarder kronor. Detta bortfall av intäkter i statskassan innebär att det finns mindre pengar att fördela till gemensamma åtaganden. Effekten av detta är enkel att förstå. Endera måste verksamhet skäras bort eller så måste den finansieras genom höjda avgifter. Några andra mirakellösningar finns inte. Effektiviseringar kan ibland göras. Men tyvärr ligger dessa ofta på marginalen och är inte den dunderkur som ofta förespeglas.
Redan inför valet 2002 varnade Landsorganisationen (LO) för att stora sänkningar av inkomstskatten skulle leda till högre egenavgifter för den enskilde. Varningen var inte mindre sann för att det dröjde till 2006 innan Reinfeldt kunde ta hem regeringsmakten. Och visst hade LO fog för sina varningar. Men tyvärr är höjningar av egenavgifterna inte alltid uppenbart kopplade till de skattesänkningar som regeringen genomfört. Ibland motiveras höjda egenavgifter i kommunal och landstingskommunal verksamhet med det dåliga ekonomiska läget i kommuner och landsting. Då är det lätt att tro att allt är en effekt av det allmänt dåliga läget. Men så är inte alltid fallet.
Höjda egenavgifter i kommuner och landsting är många gånger en direkt effekt av den frysning av statsbidragen till kommuner och landsting som regeringen Reinfeldt genomfört. Med mindre pengar i börsen måste man strypa utflödet i andra änden. Och detta innebär i sin tur ett minskat intäktsinflöde hos mottagarna, i det här fallet kommuner och landsting. Dessa måste då välja mellan att skära bort verksamhet, höja skatterna eller höja egenavgifter. Så effekten av Reinfeldts skattesänkning kan mycket väl bli en höjning av en patientavgift hos landstinget eller en höjning av en måltidsavgift på ett särskilt boende i en kommun.
Men vad är problemet med detta, funderar säkert en del av er. Men det finns uppenbara fördelningspolitiska problem. En sänkning av skatten genom ett avdrag ger större effekt hos den med stora inkomster än med den med lägre inkomster. En höjning av en egenavgift slår lika över hela linjen. Så den som vunnit mest på skattesänkningen känner av höjningen av egenavgiften minst. En betydligt mindre andel av den disponibla inkomsten går åt till avgiftshöjningen. Häri ligger hela poängen med denna ekonomiska politik. Mer ska vara givet åt den som redan har mer. Tänk på det innan ni jublar över nästa jobbskatteavdrag. Det finns nämligen alltför många som inte har råd med fler skattesänkningar.