De organisatoriska frågorna väckte debatt under helgens LO-kongressande i Folkets hus i Stockholm. Bland annat yrkade Transportarbetareförbundet att de 14 olika LO-förbunden borde göra gemensam sak och gå ihop i ett gemensamt LO-förbund senast 2028. I en motion föreslog Transport att det ska finnas sex eller sju yrkessektioner i nya stor-LO.
Utöver en LO-ordförande finns i så fall utrymme för ett antal sektionsordföranden med särskild inriktning på olika yrkesgrupper.
”Vi kan få en starkare arbetarrörelse igen om vi slipper gränsdragningstjafs mellan förbunden. Och det blir lättare för den som är ny på arbetsmarknaden att gå med i facket – och stanna kvar om man byter bransch. Vi får slagstyrka och kan lättare ställa upp om någon sektor ska gå i konflikt", argumenterade Lars Lindgren, Transport.
LO-kongressen valde dock en mer försiktig linje, att tillsätta en organisatorisk utredning och inte fastställa ett bestämt mål om ett stor-LO-förbund.
Men utvecklingen kommer sannolikt att ge Transport rätt så småningom. Vi har redan upplevt en våg av sammanslagningar av enskilda LO-förbund.
Bara under de senaste decennierna har det skett flera fackliga fusioner De tidigare förbunden Skogs, Grafikerna och Trä ingår numera alla i GS Facket. Inom ramen för IF Metall ryms gamla Industrifacket, Metall och Gruvarbetarförbundet. Lantarbetarna blev en del av Kommunal 2001. I det så kallade 6F finns dessutom det ett intimt samarbete mellan Byggnads, Elektrikerna, Målarna, Fastighets och Seko. De två sistnämnda har även inlett en förundersökning av ett samgående.
I samtliga fall har det varit förändringar som varit till fördel för medlemmar. De har fått mer fackförening för medlemsavgiften, när förbunden samordnat service, ekonomi, kursverksamhet, utredningsresurser och opinionsbildning. Samordningen av centrala fackförbundskontor har lösgjort pengar för mer lokal verksamhet.
När det gäller de grundläggande värderingarna finns dessutom en samsyn mellan de olika LO-förbunden. Det råder bred enighet kring kärnfackliga frågor som kollektivavtal, arbetsmiljö och arbetsrättslig lagstiftning. Faktum är även att det är mer som förenar än som skiljer LO från akademikernas Saco och tjänstemännens TCO.
Under mina år i journalistiken har jag intervjuat såväl LO:s Karl-Petter Thorwaldsson som TCO:s Eva Nordmark och Sacos Göran Arrius. Det har varit slående hur överens de varit om vikten av en schysst A-kassa, större arbetsmiljösatsningar, trygga anställningsformer och andra arbetslivsfrågor.
Ibland – till exempel när det gäller höjningen av taket i A-kassan – har LO, TCO och Saco också gjort gemensam sak mot regering och riksdag för att nå resultat. Därför kan jag tänka mig inte bara en sammanslagning av LO-förbunden utan också mer av gemensamma tag mellan arbetarnas, tjänstemännens och akademikernas organisationer – till exempel när det gäller opinionsbildning, studier och facklig skolinformation. Ett gemensamt uppträdande stärker den fackliga rörelsen och löntagarna. Eller som det alltid har sagts i fackliga sammanhang: Tillsammans blir vi starkare.