Sammanbrottens år
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det israeliska bombregnet över det tätbefolkade och lidande Gaza under årets sista dagar illustrerar sammanbrottet för diplomati och internationell rätt, inklusive mänskliga rättigheter, under Bushs år vid makten i USA.
En liten arrogant nation tillåts att i en folkgrupps namn ockupera och terrorisera miljoner människor utan att världen lyfter ett finger. USA ställer upp med vapen, pengar och politiskt stöd i stället för att fördöma ockupationspolitiken, och Europa har genom att underminera den folkvalda palestinska regeringen under Hamas bidragit till dagens fruktansvärda situation i Gaza.
Rysslands invasion av Georgien tidigare i år är ett annat tecken på den upplösning av folkrätten som ägt rum. De ryska ledarna har visserligen aldrig tagit talet om demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter på något större allvar, och gjorde bara vad man kunde vänta sig. I detta fall serverades de dessutom argumenten på fat av den USA-stödda regeringen i Georgien, som inledde fientligheterna. Det brutala stormaktsspråket är ändå en varning för vad som kan hända när internationella spelregler sätts ur kraft.
Längre österut tornar motsättningarna upp sig mellan kärnvapenstaterna Pakistan och Indien. En del av problemen har att göra med terrorism med rötter i moderkonflikten Israel-Palestina och USA:s krig i Irak och Afghanistan, både det nuvarande kriget i Afghanistan och det som USA förde via ombud (män som bin Ladin) mot den sovjetiska ockupationen av landet på sin tid. Afrika dras också alltmer in i denna onda utveckling. Lägg till detta riskerna för ytterligare spridning av kärnvapnen, ekonomisk destabilisering i finanskrisens spår, miljö- och klimathot och vi har en skrämmande hotbild runt hörnet.
Men hjälp kan vara på väg. Om några veckor drar Barack Obama in i Vita huset och med honom en ny administration. Obama har en annan syn på världen och USA:s roll i denna än sin företrädare. Han tror på diplomati och internationellt samarbete, och betonar USA:s moraliska ledarskap framför militär styrka. Obama tillför också det amerikanska styret intelligens och välbehövlig analytisk förmåga.
Obama har sagt att hans prioritet nummer ett är att få den amerikanska ekonomin på fötter igen. Redan i april ska ledarna för världens 20 starkaste ekonomier mötas igen för att dra upp riktlinjerna för en stabilare världsekonomi. Det krävs simultankapacitet på toppnivå att samtidigt lägga om USA:s utrikespolitik och undvika alla fällor som redan är gillrade för honom, till exempel i Afghanistan och för den delen även i Israel-Palestina-konflikten. Här finns en uppgift för ett förstärkt FN, men då måste USA lossa de i dag alltför starka banden till Israel och se till sina intressen i hela regionen.
Det är naivt att tro att en person kan förändra världen. Men Barack Obama representerar i alla fall det bästa hopp vi har inför 2009 och kommande år. Kriserna har gjort världen mogen för förändringar, och Obama visar sig förhoppningsvis mogen för att ta ansvar för världen. I stället för att själv vara en del av problemet, kan USA bli en del av lösningen på problemen.