Vi har också händelserna när någon eller några för en dryg vecka sedan sprejade hakkors på den stora moskén i Stockholm och inte att förglömma, när beväpnade nazister attackerade en antirasistisk demonstration i Kärrtorp i södra Stockholm strax före jul.
Det är bara två och ett halvt år sedan 69 unga människor dödades i Skandinaviens värsta terrordåd på grund av att det var organiserade socialdemokrater. Det är inte enskilda isolerade händelser. De bildar ett mönster där alla som inte passar in i fascismens världsbild – socialdemokrater, feminister, invandrare och så vidare – är måltavlor för hot och våld. Det är dags att vi börjar ta det högerextrema våldet på allvar.
För även att få dörren nedklottrad med hakkors är en form av våld. Våld som syftar till att tysta de som har fel åsikter och tvinga dem till underkastelse.
Under de senare veckorna har liberala opinionsbildare fört en debatt om den snäva ”åsiktskorridoren” i Sverige. Man får inte prata om vad man vill sägs det. Vissa ämnen är tabu och undertrycks.
Det stämmer inte. Men den som vill argumentera om ”invandringens kostnader” eller för att begränsa kvinnors rätt till sin kroppar får göra det. Det görs också varje dag.
Däremot får den som gör det räkna med att få mothugg. Och i frågor där det finns en överväldigande majoritet som är emot ens argument kommer det givetvis vara jobbigt att fortsätta argumentera för sin sak. Men det är inte detsamma som att man inte får säga det.
Det högerextrema våld som vi ser nu är något helt annat. Det är ett hot mot vår demokrati och innebär en rejäl åtsnörning av vad människor faktiskt vågar säga och göra.
När den unga tjejen som blev misshandlad i Malmö undrar om hon vågar vara kvar som medlem i SSU är det inte bara hennes person som kränkts.
Det är också allas demokratiska rättigheter och friheter som kränkts. Åsiktsfriheten, yttrandefriheten, organisationsfriheten är under hot om människor inte längre vågar engagera och organisera sig för samhällsförändring utan att riskera hot och våld. Och dessa attacker kommer framför allt från den högerextrema – eller för att tala klarspråk, fascistiska – miljön.
Tyvärr ser vi också allt oftare att försök att sätta sökljuset på just det fascistiska våldet möts av argument att alla är lika goda kålsupare och ska man tala om det högerextrema våldet måste man också tala om det vänsterextrema och islamistiska våldet också.
Och visst kan man göra det. Men samtidigt är det fascisterna som står för det dödliga politiska våldet i Sverige i dag. Det är ett obestridligt faktum.
Det är lätt att föra principiella resonemang om man inte själv tillhör de grupper som riskerar att hamna i kikarsiktet för nästa Anders Breivik eller Peter Mangs.
Men det är inte de liberala opinionsbildarna som mördas. Det är inte de som blir misshandlade på öppen gata. Det är inte de som får hot klottrade på ytterdörren.
Det är inte en akademisk seminariefråga där man kan diskutera hur skulden är fördelad. Det fascistiska våldet är en realitet som hotar vår demokrati och enskilda människor här och nu.
Vi måste ta det fascistiska våldet på allvar. Människor hotas, misshandlas och till och med mördas i dess namn varje dag. Och varje gång det sker en ny incident så begränsas vårt utrymme att agera lite grann.
Det krävs samling mot det fascistiska våldet, oavsett om det sker genom hotfulla och hatiska mejl till skribenter eller genom att politiker och aktivister faktiskt blir misshandlade och mördade.
Det räcker nu. Om vi inte säger stopp kommer fascismen att sprida sitt gift och fler kommer att råka illa ut.