Att det svenska riksdagsvalet och fotbolls-VM för herrar alltid inträffar samma år är något som svenska politiker borde tagit lärdom av. Fotboll och politik handlar egentligen, rent taktiskt, i mångt och mycket om samma sak. Alla sidor vill vinna. Man vill vinna på ett sätt som gör publiken/väljarna tillfredsställda. Och man vill stå där som vinnare igen om fyra år.
Stefan Löfven fick frågan i programmet ”Kampen om identiteten” om vad som händer om partiet förlorar valet. Löfven förklarade, helt riktigt, att den sortens tankar kan man inte ha inför ett val. Man måste kämpa hela vägen in i mål, eller för att citera gamla simförbundskaptenen Hans Chrunak: ”Man måste köra ända in i kaklet.”
Precis som det svenska landslaget har även Sverige som land mått som allra bäst när det funnits en regering vid makten som prioriterat kollektivets bästa.
Fördelen med supervalåret är att EU-valet gav en fingervisning om hur Socialdemokraterna ligger till inför riksdagsvalet. Tyvärr var EU-valet en förlust för partiet. Socialdemokraterna tappade ett mandat och har aldrig någonsin fått ett sådant lågt valresultat. Första halvleken gick förlorad.
Vad kan vi dra för lärdom av valresultatet? Socialdemokraterna måste ändra taktik om partiet vill framstå som segrare i riksdagsvalet. Det räcker inte med att ta regeringsmakten, partiet måste också framstå som starkt och på uppåtgående. Mardrömsscenariot kan i värsta fall bli som i Danmark och Frankrike där Socialdemokraterna sitter vid makten, men där partierna har historiskt låga siffror och ligger risigt till inför framtida val. Hur gör de svenska socialdemokraterna för att förhindra samma scenario?
En skicklig förbundskapten som insett att laget har förlorat första halvlek ändrar taktik inför andra. Motståndarna måste överraskas och publiken tillfredsställas. Jan Larsson är Socialdemokraternas valgeneral. Hans uttyckliga mål på 25 procent i EU-valet nåddes inte, så vad är det då som säger att partiet skulle nå nästa mål som är 35 procent i riksdagvalet?
Om Socialdemokraterna ska nå 35 procent måste partiet ändra laguppställning och taktik omgående och då räcker det inte att kopiera andra småpartiers agendor. Var ett parti i tiden! Gå ut i DN-debatt och försvara strejkrätten och betona att ett inskränkande av den är ett hot mot den svenska demokratin. Låt partistyrelsen komma med ett uttalande där de inför nästa partikongress lovar att säga nej till vinster i välfärden. Se till att lyfta fram de internationella frågorna i debatten och argumentera för att FN borde få en starkare roll i väldspolitiken.
Skicka fram nya (unga!) mindre kända S-profiler som kan locka fler väljargrupper att rösta på Socialdemokraterna. Var inte rädda för hur väljarna ska reagera, ser de ett parti som vågar tro på sina idéer så kommer Socialdemokraterna att återfå en del av det väljarstöd de en gång hade och anses vara ett parti på uppgång.
Mitt råd till den socialdemokratiska valgeneralen är att överraska motståndarna, överraska journalisterna och att överraska väljarna. Socialdemokraterna framstår inte som mindre regeringsdugliga bara för att de inte håller sig till den inpräntade och lite väl försiktiga valplanen. En bra valgeneral håller sig till planen. Den bästa valgeneralen ser till att
Socialdemokraterna vinner valet. Och då som det parti som körde ända in i kaklet!