BENGT-URBAN FRANSSON PITEA-TIDNINGEN.SE: Röster ur verkligheten

På valborgsmässoaftonens kväll ringde plötsligt min mobil. Det var inget nummer jag kände igen, och det var inte heller ett nummer från mitt eget riktnummerområde. I andra änden av telefonlinjen var det en man. Lite sluddrande började han berätta sin historia om hur han efter många år i arbetslivet blivit sjukpensionär. Men framförallt berättade han om varför han nu var så upprörd. Det handlade om orättvisorna i beskattningen av olika inkomster. Man ska komma ihåg att detta var i deklarationstider och jag misstänker att han just hållit på med deklarationen. I alla fall så berättade han att han och hans fru hade ungefär lika stora inkomster. Frun jobbade som sjuksköterska har jag för mig och han var som jag tidigare berättat sjukpensionär. Han och hans fru hade liknande avdrag så ekonomierna var klart jämförbara. Men inte skatten. Den var långt från jämförbar.

Mannen berättade upprört att han betalade ungefär 20 000 kronor mer i skatt per år jämfört med sin fru. Bara för att han är sjukpensionär och därmed inte får ta del av jobbskatteavdraget. Upprört frågade han mig om jag tyckte det var rätt och vad jag skulle göra åt det. Självklart är detta fel, svarade jag. Men detta är regeringens politik. De tycker att du ska betala mer i skatt eftersom det sänker din tröskel för att komma ut på arbetsmarknaden. Det är det som ska stimulera dig att hitta ett jobb. Men jag blir inte friskare för det, svarade mannen i mycket upprörd ton. Visst har han rätt i det. Att du får mindre kvar i plånboken för att du är sjukpensionär gör dig inte friskare. Men så rättfärdigar alliansen sin politik.

Du måste göra något åt det här, fortsatte mannen i samma upprörda tonläge. Du måste ändra på det här. Uppgivet försökte jag förklara att det inte finns så mycket mer att göra nu än att skriva om det och väcka opinion. Så att Sverige kanske väljer en annan väg vid höstens val. Mannens upprörda ord hängde sig kvar även efter att han lagt på. Du måste göra något. Du måste ändra på det här. Jag önskar verkligen att jag kunde uppfylla hans önskan och ändra på det. Det är inte klokt att den som slitit ut sig i arbetslivet så mycket att han inte kan fortsätta jobba utan blir sjukpensionerad ovanpå detta ska straffas med en hårdare beskattning än vad hans arbetande hustru har. Men sådan är de nya moderaternas politik. Hård, kall och orättvis.

Häromdagen ringde en annan man upp mig här på tidningen och ville påminna mig om de förändringar som den moderatledda regeringen genomförde i trafikförsäkringen. År 2007 infördes en skatt på 32 procent på trafikförsäkringspremien. Denna skattehöjning som regeringen då genomförde motsvarar för mig som kör en Toyota Avensis, med en bensinförbrukning på ca 0,8 liter per mil och kör ungefär 1 000 mil om året, ungefär en bensinskattehöjning på 75 öre litern. Så det var ingen liten skattehöjning som Reinfeldt och Borg fläskade till med. Att Alliansen skulle vara mer "bilvänlig" än en rödgrön regering tål verkligen att ifrågasättas. Men de är ju smarta. Genom att genomföra detta i början av mandatperioden så har vi ju både glömt och vant oss vid denna pålaga. Därmed kan man lätt komma undan i denna fråga.

Detta var bara några röster ur verkligheten. Jag kommer att återkomma till fler röster ur verkligheten längre fram. Ett av de samtal som satt myror i huvudet på mig är ett samtal kring begreppet "skattebetalarnas pengar". Ett begrepp som de borgerliga regeringsföreträdarna slänger sig med i vått och torrt. Vad är egentligen skattebetalarnas pengar och när övergår de till att vara något annat? Men de funderingarna är värda en hel text. Så håll ut!