Rödgröna fortsatt störst
Opinionsmätningar Det är minst sagt turbulent med alla dessa opinionsmätningar, där ibland drygt ett tusental får frågan om vilket parti de skulle rösta på om det vore val just nu. Bortfallet är stort och siffrorna svårtydda. Från en vecka till en annan kan övervikten mellan de olika politiska blocken skifta. Vad ska man tro på?
De rödgröna leder stort i SCB:s stor valundersökning som presenterades i går torsdag, men det riktiga valet avgörs den 19 september. Mycket kan hända.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Resultatet av SCB-undersökningen är dock tydlig. Oppositionen får 50,2 procent av sympatisörerna medan alliansregeringen stannar på drygt 44 procent. Det skiljer sex procent till oppositionens fördel i SCB-undersökningen. Sedan 1973 har denna mätning under senvåren varit vägledande för utgången av valet, men man ska akta sig för att ta ut något i förskott.
Det blir tufft och jämnt ända in i kaklet den 19 september, men visst ger SCB de rödgröna råg i ryggen.
Trots motgångar i några mindre seriösa opinionsmätningar leder det rödgröna blocket fortfarande i opinionen. Mycket beroende på Miljöpartiet och då framför allt Maria Wetterstrands popularitet. Om det vore val i dag skulle MP bli riksdagens tredje största parti med 10,7 procent. Men opinionsmätningar är inte ett riksdagsval, men visar en tendens, en trend. Miljöpartiet går framåt. Helt klart.
Jobben, jobben, jobben heter det i den politiska vokabulären. Inte minst från de rödgröna. Här finns säkert nyckeln till ett bra val tillsamman med välfärdsfrågorna.
Dock är det mer än kärvt med jobben. Avgörande för den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden är att de som går in i arbetslöshet får möjlighet till kvalificerad utbildning inom de sektorer som samhället räknar med ska expandera, och där de nya jobben kan tillskapas. Annars kommer flaskhalsar som innebär att de som är utan arbete inte passar till de nya jobb som kan erbjuds. Avsaknaden av kompetens blir ett hinder. Mot detta har regeringen ingen medicin. Bara förhoppningar.
Har ni förresten märkt hur tyst det blivit från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) som tidigare ständigt fanns ute på den massmediala banan. Målet var full sysselsättning och ut med alla med a- kassa och sjukskrivningar. Jobblinjen gällde. Numer en urvattnad målsättning.
Dessutom finns i vårt land omkring en miljon deltidsarbetande, med en lön som få kan leva på om man inte är två i hushållet som har ett arbete. Nu kan dessutom de kvinnor, för det är till 90 procent kvinnor som jobbar deltid, inte kunna stämpla upp för att få a-kassa för sin deltidsarbetslöshet som tidigare. Endast i 75 dagar. Det är landets nya välfärdspolitik. Sök jobb, som inte finns, annars är du en förlorare. Ibland undrar jag hur de tänker i den moderatledda regeringens tankesmedja.
Samtidigt finns inga tecken på att regeringen Reinfeldt arbetar för att kommuner och landsting, eller för den skull privata arbetsgivare inom handeln och hotell-och restuarangnäringen ska erbjudas heltider för de kvinnor som drabbas av a-kasseförsämringen. Mot den bakgrunden är det inte förvånade att så många kvinnor är så innerligt trötta på högerregeringen.
Dessutom har privatiseringarna av välfärden inom vård, skola och omsorg blivit vardagsmat. Människor som inte har råd har därmed marginaliseras.
Den rödgröna alliansen har ett tufft jobb framför sig. Det gäller att övertyga om styrkan i ett solidariska samhället. Otryggheten och klyftorna mellan fattiga och rika får helt enkelt inte fortsätta att växa.