När Socialdemokraterna på onsdagen publicerade sitt bokslut över de gångna sju åren med Fredrik Reinfeldt som statsminister bär rapporten titeln ”Från föregångsland till genomsnittsland”. Titeln är ytterst träffande. En sak finns nämligen underförstådd i titeln, och det är att Sverige inte är något dåligt land att leva i. Men Sverige av idag är inte heller ett land som ligger i topp. Mellanmjölkens land har blivit en riktig medelmåtta.
Att Sverige på område efter område tappar våra tätpositioner vid internationella jämförelser är inget att förvånas över. Regeringen har själva aktivt minskat de egna möjligheterna att aktivt satsa för att bibehålla landets position som föregångsland och bibehålla toppositionerna i jämförelserna med andra länder genom att minska det ekonomiska rörelseutrymmet för staten. Fyra genomförda jobbskatteavdrag som minskat intäkterna med etthundratjugo miljarder kronor påverkar självklart möjligheterna att agera. Det är det ideologiska vägval som regeringen Reinfeldt valt att göra, och det är utifrån detta som regeringen också måste bedömas.
Självklart är det så att den ekonomiska kris som råder påverkar utvecklingen. Men, och det finns ett mycket stort och viktigt men som måste beaktas, regeringen hade kunnat göra så mycket mer om man velat för att motverka krisens verkningar. Om man valt att prioritera annorlunda. Tar min in färre skattekronor till den gemensamma kassan finns också färre kronor att fördela.
Effekterna av det ideologiska vägval som regeringen Reinfeldt gjort ser vi om vi studerar verkligheten runtomkring oss. Den svenska arbetslösheten ligger på över åtta procent och ligger högre än i jämförbara länder. Sysselsättningsgraden har minskat från 66,8 procent i januari 2007 till 65,6 procent i maj 2013. Detta försöker Reinfeldt gömma bakom sitt tal om tvåhundratusen fler sysselsatta. Reinfeldt ljuger inte. Hans siffror stämmer. Men han blundar för att antalet arbetslösa blivit ändå fler, och att den genomsnittliga arbetslöshetstiden också har ökat. Också ungdomsarbetslösheten har stigit och ligger numera bland Europas högsta, och är absolut högst i Norden. Självklart blundar han eftersom detta står i bjärt kontrast mot vad han utlovade i valet 2006.
Regeringen Reinfeldts ideologiska vägval ger också andra effekter. Allt färre barn och unga klarar skolan. Läsåret 2011/2012 var andelen elever som inte når behörighet till gymnasieskolan 12,5 procent. Det är en ökning med cirka 20 procent sedan 2010. I Sverige är andelen med högskoleutbildning längre än två år 34 procent. Det placerar Sverige på sextonde plats inom OECD. Samtidigt drar regeringen ner på antalet högskoleplatser. Sverige är inte längre en av toppnationerna när det gäller utbildning. Tvärtom befinner sig kunskapsnationen Sverige mer eller mindre i fritt fall. För att vända trenden kommer mer resurser att krävas. Men kommer regeringen att välja denna väg eller kommer man att genomföra ytterligare ideologiska jobbskatteavdrag i stället?
På söndag kommer Stefan Löfven i sitt tal visa att en annan väg är möjlig att gå. Det ser vi verkligen fram emot. För utvecklingen i Sverige får inte fortsätta att se ut som den gjort under de sju gångna åren. Regeringens Reinfeldts risiga resultat förskräcker. Sverige behöver en stark S-ledd regering som vågar satsa.