15.13 stod bensinpriset på den obemannade OKQ8-stationen i går morse. På den bemannade macken ligger priset femton öre högre. Bor du i Arjeplog ligger literpriset till och med två öre per liter över detta för att täcka kostnaderna för de långa transporterna. Så högt har bensinpriset aldrig legat förr. Rekordnivå läggs till rekordnivå på löpande band och hålen i hushållens plånböcker blir allt större.
Det finns nog en del människor som tycker att denna prisutveckling är bra eftersom den förhoppningsvis kommer att fungera som en katalysator i arbetet med att hitta alternativ till bensinen som drivmedel i våra bilar. Samtidigt fungerar också det hutlöst höga bensinpriset som en bro över från privatbilism till kollektiva färdmedel. Och det är utmärkt. Där det fungerar med kollektivtrafiken vill säga.
I vårt län är många människor oerhört beroende av en egen bil för att kunna få vardagslivet att fungera. Det handlar för många om att överhuvudtaget kunna komma till jobbet utan att dagarna blir oändligt långa på grund av väntetider på bussavgångar. För många finns inte ens bussen som pendlingsalternativ. Man är helt enkelt hänvisad till att åka i egen bil.
Men det handlar också om stora kostnader för de människor som bor utanför våra tätorter och som är beroende av bilen för att kunna bo kvar där de bor. De måste ha bilen för att kunna ta sig till affären i grannbyn för att den egna affären lagt ner. Det handlar om föräldrar som skjutsar sina barn till aktiviteter inne i stan eller inne i centralorten.
Det handlar om Marianne Thorfve i Adolfström som måste ner till banken i Arjeplog eftersom den bankservice som samhället tidigare såg till fungerade blev ett ansvar för privata aktörer som konstaterade att detta saknade lönsamhet och aldrig erbjöd någon service.
Men det handlar också om det gamla paret som slitit hela sina liv och som nu på ålderns höst behöver komma in till stan för att möta människor och få social stimulans.
Med de ökade bensinpriserna ökar skatteintäkterna för staten. Så är skatten nämligen konstruerad. Detta gör att staten också får ett ökat utrymme för att om man vill kunna åstadkomma lättnader för de bördor som växer för människor som bor i vår del av landet där bilen är ett nödvändigt ont för stora delar av befolkningen. Det handlar naturligtvis om att höja reseavdragen för de som är tvungna att arbetspendla för att kunna fullgöra sitt jobb. Men det räcker inte. Det höga bensinpriset innebär så stora bördor för alla som är beroende av bilen i de delar av landet där avstånden är stora och kollektivtrafiken inte på långa vägar är tillräckligt utbyggd att det nu är ytterst motiverat att återinföra det glesbygdsavdrag som de rödgröna förverkligade. På så sätt kan vi åstadkomma lättnader för de som inte kan nyttja kollektivtrafiken för att uppfylla andra basbehov som inte är kopplade till arbetspendling.
Regeringen måste nu visa att man tar ansvar för hela landet. Ett sätt är att visa att man förstår vilka orimliga bördor dagens bensinpris innebär. Men förhoppningarna om att regeringen ska lyssna är inte stora. Det måste erkännas.