Reinfeldts 100 000 är inget litet fel
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Samtidigt så känner jag en viss frustration. Fokus får inte hamna alltför mycket på siffror hit och siffror dit. Arbetslösa Frida och arbetslöse Kalle får inte reduceras till siffror på ett papper. De är människor av kött och blod. Människor vars hela livssituation påverkas av arbetslösheten. Människor som får sig serverat att de måste anstränga sig mer för att bli anställningsbara och se till att söka de jobb som finns.
Frida och Kalle har under den här mandatperioden fått se hur diskussionen kring arbetslösheten bytt skepnad totalt. Det är inte längre ett problem i samhället att det inte finns jobb att söka och människor blir arbetslösa. Nej, nu är det hos Frida och Kalle problemet ligger. De behöver coachning så att de blir bättre på att både söka jobb och att skaffa sig jobb. Problemet har blivit individuellt i stället för ett samhällsproblem. Det är hos Frida och Kalle problemet ligger.
Samma sak gäller med de sjuka. Diskussionen har även här hamnat i en sifferexercis utan dess like. Visst är det viktigt att lyfta fram hur många som drabbas av regeringens politik. Men striden får inte fastna i en debatt om det är 50 000 som utförsäkras eller om den socialdemokratiska politiken ledde till att det förtidspensionerades 140 personer om dagen under förra mandatperioden. Vi får aldrig glömma bort att det bakom dessa siffror finns människor som Inger som slitit hela sitt liv inom äldreomsorgen och nu har sådana förslitningsskador att hon inte längre klarar att jobba, eller om 30-årige Jacob som har en kronisk sjukdom som gör att han under långa perioder knappt tar sig ur sängen. Det är deras livssituation som striden står. Det är deras människovärde vi måste kämpa för!
Det är vårt uppdrag som socialdemokrater att lyfta fram alla dessa livsöden i ljuset och ställa Reinfeldt, Husmark Pehrsson och Borg frågor hur de tycker att dessa människors framtid ska se ut. Ställa dessa makthavare mot väggen och utkräva ansvar. Det kan vi bara göra med en kombination av hårda fakta, i form av siffror och statistik, och levande beskrivningar av enskilda personers livssituation och levnadsöden. En kombination av hårt och mjukt. Därför får vi inte låta verkligheten reduceras till enbart siffror i våra politiska diskussioner.
Socialdemokratin måste samtidigt komma med konkreta förslag kring hur vi ska hantera Frida, Kalle, Inger och Jacob när vi tar över makten. Vi måste kunna visa på vilket stöd de ska ha rätt till, vilken rehabilitering de kan kräva, och hur vi tycker att arbetslivet ska utformas så att så många som möjligt ska kunna arbeta och må bra på arbetsplatserna. Vi får inte fastna enbart i kritik av den borgerliga nedmonteringen av de gemensamma trygghetssystemen utan vi måste kunna ge klara besked om hur vårt socialdemokratiska samhällsbygge ska se ut. Annars är risken stor att Frida, Kalle, Inger och Jacob inte känner att socialdemokratin är ett alternativ för dem. De måste känna att våra förslag kommer att förbättra deras vardag.