Många har upprörts av Fredrik Reinfeldts minst sagt överraskande uttalande till TT med anledning av att det finanspolitiska rådet kritiserat regeringen för att inte driva en tillräckligt expansiv finanspolitik. Fredrik Reinfeldt svarade, enligt TT, följande på TT:s fråga om hur länge regeringen ska vänta på att stimulera ekonomin i ett läge där massarbetslöshet råder: "Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge där med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi en mycket låg arbetslöshet."
Många har uppfattat uttalandet som rasistiskt och att det skulle kunna underblåsa de främlingsfientliga strömningar som finns i vårt samhälle. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson var inte heller sen att haka på Reinfeldts uttalande och ta det som ett erkännande av Sverigedemokraternas uppfattning i frågan. Det är naturligtvis allvarligt i sig, och borde ha gjort att statsministern inte bjudit upp till dans på detta vis. Här finns all anledning för statsministern att ställa sig i skamvrån och skämmas för sitt flagranta klavertramp.
Problematiken kring Reinfeldts uttalande är mycket större än så. Det räcker inte med att det kan uppfattas som smått rasistiskt. Uttalandet är också uttryck för avsaknad av ett djupgående normkritiskt tänkande. Han delar medvetet eller omedvetet upp vårt land i ett Vi och ett Dom. I detta fall utifrån etnisk tillhörighet. Han skulle likaväl ha kunnat välja att göra uppdelningen utifrån andra normer i vårt samhälle. Rabaldret skulle nog ha blivit många gånger större om han skulle ha svarat på en fråga om felavlönade yrken genom att säga: Att beskriva Sverige som ett samhälle med en arbetsmarknad där vissa grupper är felavlönade är fel. De flesta etniska svenska män har ett löneläge som ligger rätt i förhållande till kompetenskrav och ansvar.
Eller tänk er om han fått en fråga om ökningen av antalet hatbrott i landet och svarat: Det är fel att beskriva Sverige som ett land där hatbrotten ökar. Heterosexuella etniska män och kvinnor löper en mycket liten risk att utsättas för hatbrott.
Fredrik Reinfeldt trampar med buller och bång i normfällan när han uttalar sig som han gjorde om arbetslösheten. Det han i princip säger är att så länge massarbetslösheten inte slår igenom hos de som är normsättare, i det här fallet etniska svenskar i medelåldern, så är inte problemet så farligt. Är det bara i grupper som ungdomar, invandrare och äldre som massarbetslösheten slår sitt grepp om befolkningen så råder per definition inte massarbetslöshet i riket, även om det totala antalet gör att man kan tala om massarbetslöshet i befolkningen som helhet.
Fredrik Reinfeldts uttalande kanske inte bara är ett normistiskt klavertramp utan dess like utan också ett uttryck för att de nya Moderaterna har samma samhällssyn som de gamla Moderaterna. Att bara vissa räknas och är viktiga. I så fall råkade Reinfeldt ut för en freudiansk felsägning och avslöjade sig. Att Moderaterna är ett parti bara för vissa grupper i samhället har man ju framgångsrikt lyckats tvätta bort. Men nu råkade Reinfeldt fläcka ner den nymoderata kostymen. Det grämer nog en och annan moderat partistrateg.