I början av 2003 tillsatte statsminister Göran Persson (S) och den dåvarande S-regeringen en kommitté med uppdraget att se över hela samhällsorganisationen på regional nivå. De kommitterade – bland andra Mats Svegfors (M), Sven-Erik Österberg (S), Stefan Tornberg (C) och Ulla Ölvebro (S) – arbetade under fyra år långa år. De lyssnade på läkare, statsvetare, experter, lokala politiker och andra. De utredde, hade seminarier och tog fram rapporter.
2007 hade de jobbat klart. Bland annat var de helt eniga om att dagens landsting är för små för att erbjuda optimal sjukvård. Den specialiserade sjukvården behöver större patientunderlag och mer resurser än vad landstingen kan erbjuda, framhöll ansvarskommittén. Därför föreslog den att dagens 21 landsting skulle skrotas och ersättas med mellan sex och nio regioner med 1,5 till 2 miljoner invånare. Ett större befolkningsunderlag skulle trygga och utveckla kvaliteten i hälso- och sjukvården.
Men resultatet av detta långa, omfattande och gedigna kommittéarbete bidde bara en tummetott. Under 2007 la den då borgerliga regeringen en i princip menlös proposition om att göra Halland och Gotland till regionkommuner, vilket var långt från de genomgripande förändringarna som föreslogs av ansvarskommittén. Landstingsorganisationen, länsindelningen och den statliga myndighetsstrukturen på regional nivå fick bestå. De gamla reviren och maktordningarna rubbades inte.
Nu (nästan tio år senare) har en ny statlig kommitté – denna gång personifierad av Barbro Holmberg (S) och Kent Johansson (C) – kommit fram till i princip samma sak som gamla ansvarskommittén. Efter att ha utrett och grubblat på frågan blev den nya indelningskommitténs slutsats att dela in Sverige i sex mer jämnstarka regioner istället för dagens alla landsting och länsstyrelser.
I en gemensam debattartikel i Vestmanlands läns tidning den 3 augusti skrev Holmberg och Johansson:
"Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar kopplat till demografi, ett nytt sjukdomspanorama där kroniska sjukdomar dominerar, större krav från invånarna och snabb medicinsk och teknisk utveckling. Flera landsting saknar i dag tillräckligt befolkningsunderlag och resurser för att kunna göra effektiva investeringar och för att kunna bära, utveckla och rekrytera spetskompetens och kunna ta emot och omsätta ny kunskap."
Men även denna gång verkar frågan stöta på patrull i det politiska systemet. Resultatet blir kanske att Värmland får ansluta sig till redan befintliga Västra Götaland och att det bildas en ny stor Svealandsregion. Men av allt döma finns ingen riksdagsmajoritet för att slå ihop de fyra nordligaste landstingen. Därmed är frågan i princip politiskt död för åtminstone tio år till.
Även i fortsättningen kommer den norrländska sjukvården att hanteras av fyra smålandsting med stora ekonomiska och demografiska utmaningar.
Jag tror, i likhet med alla statliga utredningar, inte att det är den mest optimala lösningen för vården i norra Sverige. Allra helst hade jag ett sett förstatliganden av sjukvården efter norsk modell. Men en större och starkare regionhuvudman hade i alla fall varit ett steg åt rätt håll. Nu får vi istället leva med ett regionalt mischmasch.
Ett litet landsting som Norrbotten (med 250 000 invånare) ska försöka spela i samma division som jätteregionen Västra Götaland med 1,6 miljoner invånare.