Regeringsskifte i Norge?
NORGEVAL. Så här ett par dagar före stortingsvalet i Norge har de borgerliga ett försprång i väljaropinionen. Det är upplagt för en spännande valdag.
Foto: Junge, Heiko
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag har faktiskt inte varit i Oslo på nära fyra år. Något jag kommer på när jag förra veckohelgen flög in över den norska huvudstaden för att under ett par dagar ta temperaturen på den norska valrörelsen. Den var låg. Just då, i alla fall. Det är val till stortinget på måndag. Ja, norrmännen väljer på en måndag av alla dagar, men valdeltagande det brukar vara högt. Senast det begav sig på en måndag i september var 2005. Alla ställde då förhoppningarna till Jens Stoltenberg och Arbeiderpartiet. Tillsammans med en allians med Senterpartiet och Socialistisk Venstre lyckades han och (Ap) återta regeringsmakten, men inte utan besvär.
Även utgången av årets val till Stortinget är oviss, men mycket lutar åt att Stoltenberg och hans samverkanspartier får förnyat förtroende. Inte minst beroende på splittringen inom borgerligheten, där partierna är oense om ett eventuellt samarbete med det populistiska Fremskrittspartiet. Kristelig Folkparti säger blankt nej till att samarbeta med Siv Jensen och hennes Fremskrittsparti.
Den i dag 50-årige Jens Stoltenberg väcktes politiskt av Vietnamdebatten. Han fanns med i demonstrationer och historien förtäljer till och med att han vid ett tillfälle krossade en ruta på USA:s ambassad i Oslo. Men det var länge sedan. I dag ses han mer som en politisk pragmatiker utan alltför hårda ideologiska bindningar. Han anses vara massmedial begåvning. Han går genom teverutan, som det brukar heta. Till skillnad från majoritet norrmän är han också för ett EU-medlemskap. Även om den frågan inte varit aktuell i årets valrörelse.
Sin politiska karriär har han gjort på egna meriter. Detta trots sin bakgrund i en politikerfamilj (S). Han var ordförande för Arbeiderpartiets ungdomsförbund 1985-89. Han valdes in i stortinget 1993. Han var närings-och energiminister i Gro Harlem Brundtlands sista regering och finansminister i Jaglands fram till valet 1997. Så statsminister från 2000 till 2001. Därefter oppositionsledare och så statsminister igen 2005.
Det nya i norsk politik är att socialdemokraterna efter förra valet för första gången i sin historia valt att samarbeta med två andra partier. Något som vi nu känner igen från vårt eget land, där Socialdemokraterna under Mona Sahlins ledning ingått allians med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Tillsammans med Socialistisk Venstre, motsvarande vårt eget Vänsterparti och borgerliga Senterpartiet går man nu till val för förnyat förtroende.
Valet på måndag kan bli en rysare. Men stalltipset är ändå att en vänstercenter-regering under Jens Stoltenbergs ledning får fortsatt förtroende. Under sina fyra år vid makten har man fört en försiktig välfärdspolitik och klarat de flesta politiska problem, liksom den globala ekonomiska krisen. Allt på ett hyggligt sätt.