Igår levererade regeringen Reinfeldt en riktig käftsmäll riktad mot Norrbotten och norrbottningarna. I en debattartikel på DN debatt levererade civilminister Stefan Attefall beskedet att oförmyndigförklara norrbottningarna, tillsammans västernorrlänningarna och västmanlänningarna, när det gäller ansvaret över de regionala utvecklingsfrågorna. Norrbotten, Västernorrland och Västmanland förvägras nämligen rätten att bilda regionkommuner och därmed överta ansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna från de statliga länsstyrelserna. Ansvaret ska i dessa tre regioner fortfarande ligga kvar hos staten.
I Stefan Attefalls debattartikel kan man läsa följande om orsaken till avslaget på dessa regioners ansökningar om regionbildning: ”Regeringen är däremot inte beredd att i detta skede ändra kompetensfördelningen mellan stat och regionala organ i övriga län. Det betyder att vi inte är beredda att bevilja ansökningarna från Norrbottens, Västernorrlands och Västmanlands län, eftersom det regionala utvecklingsansvaret där ligger hos länsstyrelserna.” Däremot väljer regeringen att bevilja de ansökningar om regionbildningar där man bildat samverkansorgan som redan i dagsläget övertagit det regionala utvecklingsansvaret från staten. Regeringens agerande kan inte ses på annat sätt än en bestraffning av de regioner som valt att hoppa över steget med samverkansorgan för att i stället förbereda en faktisk regionbildning.
Det är ytterst anmärkningsvärt att regeringen väljer att diskriminera vissa regioners innevånare och omyndigförklara dessa för att man valt att ha en annan tågordning än den som andra valt. Effekten blir att de regionala förutsättningarna för utveckling kommer att skilja mellan olika delar av landet. I de allra flesta regioner kommer ansvaret att ligga hos politiska företrädare som direktvalts av folket. I Norrbotten kommer staten att styra på befolkningens bekostnad. Är detta ett modernt ledarskap i ett land där demokratin är en ledstjärna i allt vi gör?
I debattartikeln skriver Stefan Attefall att de förändringar som genomförs ska ses som en del i arbetet för en bättre och mer modern förvaltning. I Attefalls sinnevärld innebär detta att Norrbotten, Västernorrland och Västmanland mot sin vilja ska tvingas kvar i en struktur med över fyrahundra år på nacken. Modernt så det förslår, eller hur?
Det mest anmärkningsvärda i argumentationen mot regionbildning för Norrbotten är att det saknas folklig förankring för projektet. Som om länsstyrelsens förankring skulle vara större? Nej, det motstånd som funnits står att finna i en rädsla att mista end el av den norrbottniska identiteten, och det argumentet hade viss bäring när man diskuterade regionsförstoring. Men nu handlar det om en regionbildning inom det egna länets gränser. Så detta argument saknar all form av bäring. Andra argument mot en region som hörs är att detta skulle innebära en maktkoncentration till Luleå. Men tänk nu efter - kan maktkoncentrationen bli större än när länets regionala utveckling ska fortsätta att styras av statliga tjänstemän i Luleå?
Det är uppenbart att en förutsättning för att norrbottningarna ska myndigförklaras och ges ett avgörande inflytande över de regionala utvecklingsinsatserna är ett regeringsskifte vid nästa val. Så länge Moderaterna får ha ett avgörande inflytande i regeringsställning får vi fortsätta att stå och buga inför statsmakten och dess företrädare på residenset i Luleå. Det ska norrbottningarna komma ihåg när man går till valurnorna nästa höst.