Regeringen lever farligt
ARBETSLÖSHETEN. Nu talar alla om att svensk ekonomi är inne i en positiv spiral. Prognosmakarna skriver upp sina tillväxttal och hushållen laddar för konsumtion. Mitt i denna eufori finns anledning att påminna om att den viktigaste kurvan av alla, den över arbetslösheten, inte alls följt med på samma sätt.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att det blivit så är förvånande. Jobben är en traditionell socialdemokratisk paradgren. Gång på gång säger statsministern, finansministern och arbetsmarknadsministern att målet är att nå full sysselsättning. Ändå står vi så långt från det.
Arbetsmarknadsminister Hans Karlsson har erkänt att regeringen - visserligen tillsammans med de flesta andra konjunkturbedömare, men i alla fall - felbedömde tidpunkten för konjunkturuppgången. Den kom aldrig 2004 som väntat utan dröjde till långt in på 2005. Därmed sattes för lite arbetsmarknadspolitiska åtgärder in 2004-2005 och arbetslösheten stannade på hög nivå.
Man kan säga att den här felbedömningen hänger kvar. Uppgången på arbetsmarknaden har dröjt och regeringen har fått ta till extraåtgärder för att få ner den öppna arbetslösheten i år.
Att arbetslösheten är så hög mitt i en kraftig ekonomisk tillväxtfas tyder på att det också behövs strukturåtgärder, det vill säga politikförändringar. När det gäller den långsiktiga arbetsmarknadspolitiken har dock socialdemokraterna varit väldigt otydliga. Det verkar som om man litar på att en kommande arbetskraftsbrist ska ordna allt.
Brist kommer vi sannolikt att få, men även då behövs särskilda insatser för att få ut alla de långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna, som kan ta ett jobb, på arbetsmarknaden.
Och dessutom måste dessa insatser påbörjas redan nu. I valrörelsen måste socialdemokraterna tala om för väljarna hur den långsiktiga arbetsmarknadspolitiken ser ut, särskilt för de grupper som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden, till exempel ungdomar, långtidsarbetslösa och invandrare.
Hur ska de komma in på arbetsmarknaden och hur ska de få uthålliga jobb?
Det räcker inte med att bara säga nej till borgerliga förslag, man måste också formulera en tydlig egen långsiktig arbetsmarknadspolitik. Socialdemokraterna skulle ha allvarliga problem att klara arbetsmarknadspolitiken i valrörelsen om man mött vassare motstånd. Nu gör istället alliansen självmål på självmål genom krav på sänkta bidragsnivåer, lönesänkningar och sämre anställningsskydd för ungdomar.
Göran Persson kan vara tacksam för att alliansen har en så hopplös arbetsmarknadspolitik så att även en oinspirerad socialdemokratisk politik ter sig överlägsen. Men han får se upp - socialdemokraterna lever farligt i sysselsättningsfrågan.