Redovisa bidragen!
PARTIBIDRAGEN I de flesta demokratier måste de politiska partierna redovisa vilka bidrag man får. Anonyma bidrag är inte tillåtna. Detta för att minska risken för korruption. I Sverige är situation en annan.
Det är fullt rimligt att partierna öppet redovisar vilka externa bidrag man får. På så sätt får väljarna en rimlig chans att bedöma om detta påverkar den politik de för, och i så fall i vilken riktning.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vinsten med att partierna redovisar sina partibidrag öppet är att riskerna för korruption minskar. Om väljarna får veta vilka partierna erhåller sina bidrag ifrån så kan väljarna också vara mer vaksamma på om detta får några konsekvenser för den politik partierna för, om partierna låter sig påverkas av bidragsgivarna.
En lagstiftning kring detta borde absolut inte behövas. Varje parti med självaktning, och som efterfrågar väljarnas förtroende, borde självmant redovisa vilka bidrag man får för att själva befria sig från misstankar om otillbörlig påverkan. Men nu är inte detta fallet. Justitieminister Beatrice Ask (M) ser exempelvis inga som helst behov av förändring.
Den rödgröna oppositionen ser annorlunda på saken och har självmant beslutat att redovisa alla partibidrag från enskilda som är större än 20 000 kronor och samtliga bidrag från organisationer och företag oavsett hur små dessa än är. Detta är positivt och borde tjäna som förebild för de övriga partierna. Detta skulle öka förtroendet för såväl partierna och dess företrädare som för hela det politiska systemet. Genom att inte redovisa mindre bidrag från enskilda så har man också gjort en vettig avvägning mellan den personliga integriteten och rätten till valhemlighet för den enskilde och behovet av öppenhet i det politiska systemet. Det hedrar Centerpartiet och Folkpartiet att de ställer upp på denna uppgörelse och också öppet redovisar vilken extern finansiering man erhåller i form av bidrag. Men man kan undra vilka motiv Moderaterna och Kristdemokraterna kan ha för att vilja bevara hemlighetsmakeriet kring den egna finansieringen.
Kritiken mot Socialdemokraterna för de stora bidrag partiet erhållit, och erhåller, från fackliga organisationer har varit stort. Genom den öppenhet som rått kring dessa partibidrag har väljarna själva kunnat utvärdera vilken påverkan detta haft på den socialdemokratiska politiken. När det gäller vilka bidrag till exempel Moderaterna erhållit från näringslivets organisationer har väljarna bara kunnat spekulera, och därmed också bara kunnat spekulera kring vilken eventuell påverkan detta kunnat ha på den moderata politiken.
Det är nu dags att sätta press på Moderaterna och Kristdemokraterna så att de också går med på en frivillig redovisning av vilka bidrag man erhåller. Annars måste man gå lagstiftningsvägen. Det finns ingen anledning för partierna att dölja vilka bidrag man erhåller. Det är nu dags att spela med öppna kort så att väljarna får en rimlig chans att bedöma om partierna låter sig påverkas av de bidragsgivare man har. Går man inte med på detta frivilligt måste lagstiftning bli nästa steg.