En septemberdag 2010 träffade jag tidigare finansministern och S-strategen Pär Nuder på Byxtorget i Piteå. Han och Sven-Erik Bucht (då riksdagskandidat) åkte runt i Norrbotten och höll valtal. Nuder berömde det kommunala ledarskapet i Piteå. Han pekade på värdet av kommunalråd som tänker på både tillväxt- och välfärdsfrågorna.
"Under förmiddagarna är de engagerade för näringspolitiken och för att kommunen växer. Under eftermiddagarna ser de till att denna tillväxt fördelas rättvist till medborgarna i form av skolor, äldreomsorg och fritidsanläggningar", exemplifierade Nuder.
Det är också en av förklaringarna till att Socialdemokraterna har suttit vid styrådran i Piteå under decennier. Partiet har matchat fram kommunalråd som sett vikten av både en aktiv näringspolitik och en generell välfärdspolitik. Det har inte varit "antingen eller" utan "både och". Det har funnits en insikt om att den som vill bedriva fördelningspolitik först måste ha något att fördela.
Det har inte alltid varit en lätt resa. 1980-talets nedläggningar av boardfabriken och mentalsjukhuset på Furunäset var smällar för den lokala arbetsmarknaden som kunde ha knäckt vilken kommunledning som helst. Men Piteå tog sig igenom krisen tack vare en lokal näringspolitik som tog sikte på att utveckla besöksnäringen, tjänstesektorn, musiken och nya näringar. Furunäset utvecklades till en modern företagsby – och runt Musikhögskolan har det vuxit fram nya verksamheter och företag.
Bevisligen är det en politik som är framgångsrik. Piteå har haft en starkare befolkningstillväxt än residensstaden Luleå sedan 1970-talet.
Tillväxten har dessutom medverkat till att ge en god kommunekonomi och resurser för att höja kvaliteten i skolor, äldreomsorg och andra kommunala verksamheter.
Till exempel är Piteå landets femte bästa skolkommun, enligt Lärarförbundet.
Allt detta har även skapat respekt och förtroende för S långt utanför de partiaktivas led. Människor har sett en lokal socialdemokrati som levererat jobb, tillväxt och välfärd.
Men det går inte att slarva med framgångsreceptet. Det finns inget som säger att Socialdemokraterna i Piteå kommer att behålla sin starka position. Under de senaste decennierna har vi sett S förlora makten även i till synes orubbliga S-fästen. Det skedde i Kiruna 1994, Kalix 1998 och Boden 2002. Därför går det aldrig att betrakta S-mandaten i kommunstyrelsen som givna för tid och evighet.
Det gäller att vinna förtroendet på nytt i varje val. Det gäller att alltid ha ett ledarskap, en organisation och en politik som vinner brett folkligt stöd.
Jag tänker mig inte lägga mig i den lokala persondebatten om Peter Roslunds efterträdare som kommunalråd. Men jag har två råd i all välmening:
1. Vill partiet vinna val måste det ha företrädare som inte bara går hem hos de 756 medlemmarna i arbetarekommunen i Piteå, utan även bland de mer än 33 000 röstberättigade i kommunen. Det räcker inte med att funka bara internt.
2. Glöm inte S-nestorn Nuders tal på Byxtorget om att en framgångsrik S-politik alltid måste rymma både välfärds- och tillväxtpolitiska perspektiv. En socialdemokrati som tappar bort det ena eller det andra blir ingen lyckad socialdemokrati.