Statistiska centralbyrån (SCB) visar i svart på vitt att männen dragit ifrån ytterligare. Inkomstklyftan mellan män och kvinnor har ökat mellan 1991 och 2003. Under samma tid har intensiv debatt pågått och politikerna har gjort det ena fina utspelet efter det andra om hur de vill förbättra kvinnors villkor. Munväder rakt av.
Gapet har ökat i alla åldersgrupper. Kvinnorna tjänar sämre och har mindre besparingar och förmögenhet. Förklaringarna till kvinnornas sämre ekonomi är dom gamla vanliga. Kvinnor studerar längre och till "fel" yrken. Är hemma med barn, arbetar deltid och i yrken med lägre löner.
En annan rapport visar emellertid att det inte spelar någon roll om kvinnan väljer att utbilda sig till samma yrke som mannen. Hon får ändå sämre lön.
Kvinnliga civilingenjörer får 1 125 kronor mindre i månaden än sina manliga kollegor - redan i ingångslön. Det visar Civilingenjörsförbundets lönestatistik för 2004.
Enligt fackförbundet finns det ingen saklig förklaring till löneskillnaden. Och den ökar ännu mer med åren. Bland dem som varit ute i yrkeslivet i fyra år, fick kvinnorna förra året 1 587 kronor mindre än männen.
Det finns en saklig förklaring. Kvinnor är kvinnor och män är män. Så enkelt är det och inte förrän den dag det blir fruktansvärt dyrt för arbetsgivaren, facket är inte utan ansvar, att syssla med könsdiskriminering kommer vi att få se någon ändring.
I Arbetsdomstolen vinner kvinnan aldrig diskrimineringsmål. Varken om jobb eller löner. Aldrig. Att det här får fortgå och dessutom accelerera är en politisk skamfläck. Stifta lagar som är värda namnet.