Trumps stål- och aluminiumtullar har redan efter en vecka förvandlats till ett allmänt utpressningsförsök mot omvärlden. Tre länder har när detta skrivs undantagits från tullarna. Kanada och Mexiko med hänvisning till omförhandlingen av det Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta, ett annat oblygt försök av Trump att skaffa USA fördelar på andras bekostnad. Australien för att det är ”viktigt”.
Samtidigt antyder Trump att även andra länder kan slippa tullarna, om de till exempel betalar mer för sitt försvar, eller annars uppför sig som USA önskar. Därtill kommer att amerikanska företag ska kunna begära undantag för kvaliteter som USA inte producerar. Kanske blir det inte mer än en tumme av alltihop.
Men så här beter man sig inte i internationellt samarbete. USA:s trovärdighet skadas, och det uppstår osäkerhet om vilka regler som gäller för världens handel. Det kan påverka den globala uppgången, som också ligger bakom en del av de nya jobben i USA. Ger dessutom Europa, Kina och Japan igen med samma mynt, har Trump skjutit sig i foten.
Talet om strategiska intressen bakom tullarna håller inte. USA tillverkar merparten av det stål som används i landet, och resten importerar man till största delen från allierade länder. Omvänt skadas USA:s strategiska intressen av att Trump behandlar nära allierade på ett närmast fientligt sätt. I stället för att samarbeta med dem mot överkapacitet och snedvriden handel.
Det verkar inte heller rätt läge att dra igång ett handelskrig med Kina bara några månader innan Trump ska träffa Nordkoreas ledare Kim Jong-Un. Ett surt Kina är kanske inte så hjälpsamt.
Tullarna är rätt och slätt politik. Om Trump ska ha någon chans i presidentvalet 2020, måste han behålla greppet om väljarna i de gamla industriområdena i Mellanvästern (”Rostbältet”). Tullar träder i kraft och verkar snabbt. Det ser ut som Trump gör något kraftfullt för att rädda amerikanska jobb. Det går troligen hem på kort sikt.
Även om Trump saknar stöd bland experterna (hans egen ekomiska rådgivare har avgått i protest), i kongressen och i näringslivet i allmänhet, står han inte helt ensam. Den amerikanska extremhögern håller på att göra globalisering till ett skällsord, med otäck antisemitisk underton. Trumps ekonomiska agenda är starkt influerad av extremhögerns syn på världen.
Det blåser sådana vindar även i Europa, och det gäller att behålla lugnet. Det gjorde vår statsminister när han härom veckan besökte USA. I stället för att angripa Trumps tullar rakt av, framhöll Löfven att Sveriges ekonomiska framgångar, som Trump motvilligt erkände, bygger på frihandel och konkurrens. Mer behövde inte sägas. Ett litet exportberoende land ropar inte på skyddstullar när konkurrensen hårdnar. Vi skärper oss.
Hur som helst tog Löfven väl hand om våra nationella intressen i USA i väntan på EU:s svar på ståltullarna. Som måste märkas i USA, men inte får förvärra situationen i onödan.