På söndag är det grand finale i det franska presidentvalet. Underdogen och outsidern, den sittande konservative presidenten Nicholas Sarkozy, möter storfavoriten och socialistkandidaten François Hollande. Under hela valrörelsen har Hollande haft ett försprång gentemot den alltmer impopuläre Sarkozy. Vem som kommer att segra avgörs till största del av högerpopulistiska Nationella frontens väljare. Dess ledare Marine Le Pen, dotter till partiets grundare Jean-Marie Le Pen, har sagt att hon kommer att rösta blankt i den andra valomgången. Om hennes väljare följer hennes exempel kommer Hollande att gå en promenadseger till mötes. Men det är långt ifrån givet att de gör som partiledaren gör.
I vår svenska tankevärld är det svårt att tänka sig att det högerextrema partiets väljare skulle rösta på något annat än högerkandidaten när de ställs vid ett val mellan en socialist och en konservativ kandidat. Men i detta val är det ingen omöjlighet. Det franska valet präglas till stor del av en mycket utbredd antisarkozyism. Nicholas Sarkozy väcker oerhört starka känslor hos de franska väljarna. Den som inte tillhör hans fantaster avskyr verkligen honom.
Avskyn mot Sarkozy handlar inte så mycket om den politik han för utan i mycket högre grad om honom själv som person. Han har inte rätt bakgrund för att vara president. Han för sig inte på rätt sätt. Han umgås inte med rätt personer. Listan kan göras lång. Han gjorde inte heller saken bättre efter förra valet genom att dagarna efter att han valdes åka på en lång semester på en lyxyacht i Medelhavet med rika vänner. Det ansågs strida mot bilden av en fransk president att i stället för att direkt börja arbeta hårt som president i stället lata sig som en goddagspilt på en lyxbåt.
En annan osäkerhetsfaktor på söndag är i vilken utsträckning väljarna på den yttersta vänsterkanten kommer att gå till valurnorna och rösta. Traditionellt sett är valdeltagandet bland dessa väljare avsevärt mycket lägre i den andra valomgången än i den första. Hur det går för Sarkozy och Hollande får vi veta på söndagskvällen. Personligen hoppas jag verkligen på att Hollande lyckas vinna. Det skulle vara välgörande för den europeiska politiska kartan med ett vänsterstyre i ett av Europas största länder. Nu är högerdominansen alldeles för stor.
En annan av veckans uppmärksammade händelser är Vänsterpartiets förstamajfirande i Malmö där partiets lokalavdelning anordnade barnaktiviteter där barn skulle slå sönder piñatas med porträtt av ledande politiker inom alliansen påklistrade. En minst sagt osmaklig aktivitet som i det närmaste glorifierar våldsanvändning gentemot sina meningsmotståndare. Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler reagerade starkt mot partikamraternas tilltag och sade i en kommentar till Sydsvenskan: "Jag har ringt Vänsterpartiet i Skåne och sagt att jag tycker att de borde ta avstånd från det, eller i alla fall säga att det var fel. Vi är emot våld mot politiska motståndare och det gäller också symboliskt våld."
Men vänsterpartisterna i Malmö lyssnar inte på sin partisekreterare utan står fast vid att piñataleken och den lokale ordföranden Daniel Sestrajcic, säger i sin tur till Sydsvenskan: "Från Malmö blir det absolut ingen ursäkt, inget avståndstagande. Det är den borgerliga regeringen som borde be om ursäkt för att de skapat massfattigdom och massarbetslöshet i Sverige."Uppenbarligen har vänsterpartiet en del problem inom malmöavdelningen som man behöver ta i itu.
Avslutningsvis vill jag bara uttrycka min glädje över att kommunalråden inom kommunförbundet Akademi Norr i en debattartikel i fredagens tidning äntligen gemensamt kommer ut på banan i regionfrågan och kräver att politikerna i norrlandslänen ska ta sitt ansvar och verka för en betydligt större regionbildning än vad som nu kommer att åstadkommas i norr. Det var inte en dag för tidigt!