Politisk huliganism löser inga problem

Piteå2007-06-18 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag har alltid haft svårt att förstå det radikala i att försöka hindra världens ledare från att mötas. G8 må vara en rikemansklubb, men den har en högst seriös agenda och det kan aldrig vara fel att ledare träffas, särskilt inte i ett klimat av växande spänning i världen. Det är stolligt och förslösad vänsterkraft att blockera vägar och hindra deltagare och journalister från att komma fram till ett möte som kan föra världen framåt.



När protesterna, som i Rostock, övergår i bilbränning, stenkastning och slagsmål med polisen är det huliganism, ingenting annat. Det är synd om den tyska koalitionsregeringen med Angela Merkel i spetsen, som lagt ner sådan möda på att få upp klimatfrågan på de stora industriländernas bord, att man ska behöva kalla ut 15 000 poliser för att kunna genomföra mötet.

Gärna fredliga demonstrationer för att ge eftertryck åt radikala miljökrav och för den delen bua ut Bush och andra bakåtsträvare. Men våld kan aldrig försvaras och ingår inte i den demokratiska vänsterns politiska arsenal.



G8 är ett informellt organ som kom till för att försöka räta upp världens ekonomi efter oljekrisen på 70-talet. På den tiden var det bara sex länder: Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien, USA och Japan.

Sedan har Kanada och Ryssland kommit med, och till årets möte i Heiligendamm hade även Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika inbjudits.

Med tiden har agendan breddats och omfattar numera även till exempel miljöfrågor och bistånd. G8 är bara ett av flera ekonomiska topporgan i världen och ersätter på intet vis FN. Att ledande industriländer håller egna möten visar att de är medvetna om att de har ett särskilt ansvar för utvecklingen i världen.

Detta ansvar tydliggörs genom G8-gruppens möten där syndarna, vare sig det gäller miljö eller bistånd, faktiskt ställs vid skampålen.



Det här mötets främsta syndabockar har varit USA och Kina. Båda spjärnar emot Kyotoprotokollet med dess bindande regler när det gäller att begränsa utsläppen av växthusgaser, liksom systemet med utsläppsrätter. I USA lär inget hända förrän George Bush försvinner från den politiska scenen. Dessbättre blir klimatfrågan av allt att döma en viktig valfråga i USA.

Kina har insett allvaret i situationen, men anser med viss rätt att USA, som både har större utsläpp och högre levnadsstandard, bör gå före.

Detsamma gäller Indien och andra utvecklingsländer. Problemen är komplexa och det är inte rättvist att lägga samma mall över hela världen.



Till detta kommer att det inte heller är problemfritt att ersätta bensin med till exempel etanol. På senare tid har kommit flera larmrapporter om att satsningen på lönsamma energigrödor i länder som till exempel Brasilien skapar nya miljöproblem och leder till fördyrade livsmedel för världens fattiga. Vi får inte bygga fast oss i ett nytt dåligt system, och de fattigaste måste kompenseras när livsmedlen blir dyrare. Därför är bistånd också en viktig fråga på G8:s möten.

Men alla måste ta sitt ansvar och göra det nu. Vi kan inte vänta tills Kyotoprotokollet går ut 2012. Ju fler forum man skapar för den här viktiga diskussionen, desto bättre. Politisk huliganism är i alla händelser ingen lösning på vare sig klimatfrågan eller fattigdomen.
Läs mer om