Politik måste vara större än politikerna
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men politiken har ändå alltid varit större än dessa personer. Värderingarna har varit det som burit såväl dem som partiet. Och så måste det vara. Vi kan inte reducera Sveriges framtid till något slags popularitetstävling. Då kanske man ska ta steget fullt ut och köra ett verkligt Idol-koncept i stället för allmänna val.
Tänk er Peter Jihde i TV4 eller Peter Settman i SVT stå och annonsera auditions och veckofinaler i 2010 års upplaga av "Statsminister javisst" med tillhörande expertjury i form av Lena Mellin från Aftonbladet, Peter Wolodarski från DN och pr-konsulten Paul Ronge och utslagningar via telefonomröstningar. I dagsläget är bara skillnaden att expertpanelen sitter utspridd i olika TV-soffor och att de veckovisa telefonomröstningarna motsvaras av opinionsundersökningar och att allt slutligen avgörs i ett val. Men fokuseringen på de enskilda företrädarna är minst lika stor som på artisterna i Idol. Sångerna som artisterna framför intresserar pressen lika lite som innehållet i politiken verkar göra.
Eller kanske vi ska dueller á la Melodifestivalens Andra chansen där justiteministerkandidaterna från blocken får tävla mot varandra i en duell, sedan finansministerkandidaterna o.s.v. tills en hel regering är framröstad. Då får ju personvalet fullständigt genomslag.
Det är väl ändå inte det Sverige vi vill ha, där landets politiska framtid har blivit en popularitetstävling mellan olika företrädare. Nej, nog vill vi väl hålla fast vid vår politiska tradition där det handlar om innehållet i politiken, och där valet handlar om ett vägval mellan olika politiska visioner. Där val handlar om att välja de politiker som man tror bäst kan förverkliga det man själv tror på och vill se förverkligat.
Då handlar det inte om vi ska välja Fredrik eller Mona, Tomas eller Anders, Maud eller Maria. Nej då handlar det om vi ska välja "kan själv" eller "tillsammans", privata lösningar eller stark offentlig sektor, flexibilitet eller trygghet på arbetsmarknaden, utförsäkring eller ansvarstagande för de sjuka. Det är bara några av de frågor som valet handlar om. Och dessa frågor är större än om det är Beatrice Ask eller Tomas Bodström som ska vara chef på justitedepartementet.
Nu tror många säkert att jag tycker så här för att jag är orolig för att Fredrik Reinfeldt är ett starkare kort än Mona Sahlin i valrörelsen. Men det handlar inte om det. Jag tror på Mona Sahlin. Jag vet att hon är fantastisk i mötet med människor ute på gator, torg och arbetsplatser. Nej, för mig handlar det om kärnan i demokratin, om vår makt att påverka vår morgondag. Jag blir förskräckt om arbetstagarnas trygghet på arbetsplatsen ska hänga på om det råkar vara sossarnas eller moderaternas partiledare som är populärast. Då börjar Sverige verkligen kännas otryggt.