- Hej. Kan du tänka dig stå till förfogande för att stå på riksdagslistan? Vi skulle vilja nominera dig.
Samtalet från valberedningen inför valet 2006 glömmer jag aldrig. Tanken hade aldrig slagit mig, med viss tveksamhet sa jag ja. Och tänkte att troligen blir jag ett alibi "ung kvinna" ersättare långt ned på listan. Det blev jag inte.
Inför valet 2010 hade jag istället hunnit tjänstgöra som ersättare under 12 månader i riksdagen och nu var frågan om jag skulle kandidera och försöka mig på en ordinarie plats. Svaret blev ja. Men inte utan viss tvekan. Att säga ja, är att riskera att misslyckas, och nederlag gör ont. Att säga ja, är också att säga nej till mycket annat. En karriär, vardagskvällar med familjen, tid med vänner, en del av sitt privatliv och så vidare.
Politik handlar om att ha idéer, och om att ha vilja att förändra. Det har jag. Fast det räcker inte. Politik är också en förtroendebransch. I dagarna har detta aktualiserat särskilt. Och för mig är det en stor sorg att jag nu får använda mitt förtroendekapital för att prata om moral och etik, istället för det jag skulle vilja prata om: Hur jag ser på Sverige i dag, och om alternativet, om hur vi Socialdemokrater vill bygga Sverige starkt.
Världsekonomin är skakig, det påverkar såklart även Sverige. Och vi måste rusta oss för detta, och det finns olika sätt att göra det på. Bygga skyddsvallar pratar Borg om. Ansvar säger Reinfeldt. Men vem ska ta ansvar? Vem ska och av vad ska, vi bygga skyddsvallar?
Jo, i alliansens Sverige är det DU som ska ta ansvar och inte begära högre lön. Dina barn ska ta ansvar och klara sig på färre pedagoger i förskola och skola. Din gamla mamma ska ta ansvar för att inte gnälla på den utarbetade personalen i omsorgen, som i sin tur ska ta ansvar för att inte påpeka behovet av fler kollegor. Faster Frida får dryga ut pensionen med att inhysa studenter. Din höftledsoperation får dröja lite till, om du inte tagit eget ansvar och skaffat privat försäkring. Det är detta regeringen Reinfeldt menar när de säger ansvar. Det är bättre att flytta ansvaret från de gemensamma till individen. För Sverige har med denna regering inte "råd" att ta gemensamt ansvar.
Jag vill gå en annan väg, samtala om att vägen till arbete inte är att rea ut den unga arbetskraften, eller pressa de som är sjuka och arbetslösa utan vägen till arbete handlar om investeringar i jobb och utbildning, fler platser på högskolan, vuxenutbildningen, traineejobb och utbildningsvikariat. Att skolpolitiken inte måste se en motsatts mellan kunskap och kreativitet, utan är varandras goda kompanjoner. Mer resurser till kommunerna ger möjlighet till fler anställda i omsorgen, längre öppettider på förskolan så att man kan ha barnen på fritids även om man jobbar efter kl 18. Att bostadsbyggandet ska stimuleras, så att man kan flytta dit jobben finns, och att vi tar ansvar för framtiden och miljön genom att energieffektivisera bostäderna.
Det här är bara en bråkdel, och det finns så mycket jag vill säga. Men den som hör mig måste ha förtroende för mig när jag säger det.
Det är inte jättelätt att vara socialdemokrat idag, det ska sägas. Men jag är det varje dag, för att jag tror på idéerna. Och jag behöver inte bära varje företrädares eventuella tillkortakommanden. Jag behöver bara bära idéerna, och de är fortfarande goda och lätta att bära. Glöm inte bort det, ni som vill se ett samhälle där ansvar tas gemensamt och investeringar i människor inte ses som slöseri.