BENGT-URBAN FRANSSON PITEA-TIDNINGEN.SE: Plötsligt har oktober månad passerat revy

Tänk ändå vad tiden går fort. Det är knappt man hänger med. Helt plötsligt började trädens löv att gulna och ramla av. Plötsligt kom snön också, och även om man vet att den ska komma så är det ändå lika överraskande var gång. Två år i rad har jag dessutom lyckats vänta så länge med att lägga på vinterdäcken att jag stått där med lång näsa och varit tvungen att halka mig hem till Arjeplog på sommardäck för att få på vinterdäcken. Jag förstår inte att jag inte lär mig. Jag är ju trots allt uppvuxen här uppe och vet att snön kommer någon gång där i mitten av oktober i Arjeplog.
Jag har så där halvslappt följt diskussionerna om dubbdäckens för- och nackdelar. Visst sliter de säkert en del på vägarna just i den tid när naturen inte kan bestämma sig om det ska vara höst eller vinter, och samma när vintern är på väg att ge upp där på vårkanten. Därför är det skönt att läsa att forskning visar att dubbdäck räddar liv. Det har vi här uppe i och för sig alltid vetat, men på något sätt känns det ändå lite tryggare när man får svart på vitt i en vetenskaplig undersökning. Då blir det sanna lite mer trovärdigt. Visst är vi underliga.
När man tittar tillbaka på oktober månad så har det ju hunnit hända en hel del. Socialdemokraterna har hunnit tillsätta en omdiskuterad kriskommission. Det mesta av kritiken handlar om kriskommissionens sammansättning och att man är rädd för att partistyrelsens strävan att balansera olika delar av partiet kommer att innebära att man inte vågar dra de riktiga slutsatserna av valnederlaget. Det har till och med gått så långt att en grupp S-bloggare bildat en alternativ kriskommission som kommer att lägga fram en rapport som de avser skicka till partiets officiella kriskommission.
Sedan har ju det rödgröna samarbetet tagit timeout eller vad man nu ska kalla det. Inom partiet lyfts det rödgröna samarbetet fram som en trolig förklaring till valnederlaget. Visst har det bidragit. I mer mittenorienterade kretsar har kommunistspöket härjat runt och har skrämts av det täta samarbetet med Vänsterpartiet och Lars Ohly. I norr har många väljare fått skrämselhicka av att de "bil- och tillväxtfientliga" miljöpartisterna blivit en del av det socialdemokratiska regeringsunderlaget. Jag har verkligen svårt att förstå dessa paniska reaktioner. Varför skulle deras inflytande som regeringspartier bli större än när de fungerade som samarbetspartners och stödpartier till S-regeringen.
Min slutsats är en helt annan. För mig är det ganska självklart att ett stödparti kan ställa mycket hårdare krav, och agera mycket friare och hårdare, i en förhandling än vad ett koalitionsparti kan göra. Sitter man tillsammans i en regering är steget att spräcka den egna regeringen långt mycket svårare att ta än att som stödparti helt enkelt välja att rösta emot regeringen i en enskild fråga och därmed fälla regeringen.
Men det var inte det som fick mig att verkligen känna att samarbetet var bra för oss i Socialdemokraterna. Nej, det som fick mig att känna så var helt enkelt den värdegemenskap som finns mellan partierna och det faktum att vi kompletterar varandra på områden där vi av någon anledning är svaga. Den rödgröna miljöpolitiken är betydligt starkare än vad den skulle varit utan ett samarbete. Likaså är det med vår arbetsmarknadspolitik och kampen för fackliga rättigheter. Här skulle S stå betydligt svagare utan det miljöpartistiska stödet. Det handlar om att vi tillsammans har kunnat åstadkomma gemensamma positionsförändringar i rätt riktning. Ett plus ett har blivit långt mer än tre eller fyra. Frågan är nu bara vad som händer när vi inte är sambos längre.
Oktober har varit en riktigt intressant månad. Man kan ju undravad som november månad har i rockärmen. Que sera, sera!