Solen har värmt Piteå ordentligt några dagar och det märks. Överallt. Alla är glada, alla njuter av sol och värme, alla älskar sommaren i Piteå.
Pite Dansar och Ler har precis avslutats för denna gång. 2013 års PDOL, i år i ny skepnad. För mig blev det förändringen uppenbar efter ett träningspass då jag inte kunde hitta mattälten (lägg till att jag var vrålhungrig och kanske inte hade det bästa tålamodet). Men jag är positiv till förändringar i vår stad och tycker festivalen i år var kanon, om nu mina 3 timmars besök kan räcka för att ge ett utlåtande!
I år fick besöket av festivalen bli kvällstid, vilket var några år sedan sist. Jag förflyttades många år tillbaka och mindes hur stor denna helg var för mig då. Det var liksom det som var höjdpunkten på hela sommaren. Med ett stort leende på läpparna och en varm känsla i magen fick jag för en kväll tillbringa några timmar i nostalgins värld tillsammans med mina barndomsvänner.
Ni vet den där känslan i kroppen när man träffar de man inte träffat på länge, men det liksom inte spelar någon roll, för att man ändå känner varandra så bra. Den känslan beskriver min lördagskväll på PDOL i år.
Denna sommar har jag bestämt mig för att förutom att bo här, även vara turist i Piteå. Därför var jag för några veckor sedan för första gången i mitt snart 30 åriga liv vid Västra Kajen för att äta en god räkmacka ute på trädäcket vid vattnet. Jag strosade även runt i Sinnenas ateljé. För att senare även besöka Swensbylida och i strålande väder på en picknickfilt lyssna till tonerna av vacker musik och se mina barn uppskatta och fascineras av att titta på grisar som sover, kossor som äter och bäckar som porlar.
För 2 veckor sedan åkte jag och mannen till Barcelona för att semestra några dagar. En stad som verkligen har allt man kan önska sig. Varma dagar och kvällar, en vacker strand, glada och trevliga människor, bra shopping, god mat och mycket att titta på. En utav många fantastiska städer i Europa. MEN.. jag måste nog ändå erkänna att stressen på huvudgatan Las Ramblas fick mig att längta tillbaka till Storgatan i Piteå.
När vi landar på Kallax och rullar ut med bilen på E4:an så sprider sig den där känslan i kroppen som jag bara älskar. Känslan av lugn och ro, och jag inser att allt det som finns i en storstad, finns här, bara i en betydligt mindre skala.
Och jag frågar mig själv; Kanske behöver jag inte hundratals restauranger att välja mellan. Kanske räcker det med fem. Kanske behöver jag inte hundratals shoppingcenter. Kanske räcker det med två. Kanske trivs jag ändå bäst här, i min stad, i mitt hus, i min trädgård, vid mitt äppelträd, i min solstol. Kanske är det så att jag nu verkligen hittat hem. Till mitt hjärtas stad.
Piteå. I Love You!