Ändå gör etablerade svenska företag, försäkringsbolag och pensionsfonder affärer med dessa personer och företag. AP-fonderna satsar pensionärernas pengar i fonder som drivs av bolag med skattemässig hemvist på en kanalö.
Det här handlar om de stora riskkapitalbolagen, bolag som via miljardfonder köper upp företag, äger dem några få år och rustar upp dem, för att sedan sälja dem igen, ofta med stor vinst.
Den senaste tiden har affärstidningarna publicerat allt mer detaljerade uppgifter om dessa bolag och på många punkter bekräftas tidigare spekulationer.
Den bild som växer fram visar att de stora uppköpsbolagen blivit en allt starkare maktfaktor i svenskt näringsliv. Riskkapitalbolagen äger i dag mer än hundratalet svenska bolag där 100 000 svenskar arbetar.
Med hjälp av pensionskapital som finns i försäkringsbolag och pensionsfonder har riskkapitalbolagen satt igång en köp- och säljkarusell där de anställda får nya ägare vart tredje-fjärde år.
Med hjälp av generös vinstdelning kammar riskkapitalbolagen hem i genomsnitt ett par hundra miljoner kronor per affär. I enstaka fall - som när kabel-tv-bolaget Comhem såldes - handlar det om miljardbelopp.
Förvisso ges också en hög avkastning till investerande pensionsfonder och försäkringsbolag . Men hela 20 procent av vinsten går till huvudägarna och deras partners.
Flera av dem har blivit miljardärer. Många har tillgångar i hundramiljoners-klassen. Men förhållandevis lite av detta finns i Sverige.
Insynen i riskkapitalbolagens och deras anställdas inkomster är så gott som obefintlig. Nu börjar motreaktionerna komma på den här pengagaloppen. Skatteverket ska starta en specialgranskning. Näringslivet reagerar. Veckans Affärer talar om ett skattefrälse. Dagens Industri skriver i en ledare:
"Den som ska tjäna pengar på bilar eller vitvaror får jobba hårt och länge. I pengabranschen däremot tycks mannan ständigt regna från himlen ... Kanske måste spelreglerna göras om på några håll för att förstärka kundens insyn och makt."
Att riskkapitalbolagen vuxit så snabbt beror förstås till en del på att de faktiskt varit framgångsrika i att utveckla uppköpta bolag, det ska inte förnekas.
En annan förklaring är att investerarna hittills fått så bra avkastning. Men vad händer med de högbelånade projekten när det blir dyrare att låna pengar?
Och framför allt: Ska AP-fonder och försäkringsbolag ha ett så intimt samarbete med bolag som gömmer sig i skattesmitarparadis?
Vi struntar i vad de gör med pengarna bara avkastningen är hög- det är ingen bra princip att leva efter.