Påsk, hur många är det som egentligen bryr sig om påskens ursprung och orsaken till att vi i själva verket firar påsk? En del kanske, men det är nog inte jättemånga som bryr sig om att det är den högtid vi firar för att minnas Jesu korsfästelse och uppståndelse. Idag har påsken, liksom julen, tappat större delen av sitt religiösa innehåll och istället har det börjat handla mer om ledighet från jobbet, tid till att träffa familjen och skoterturer uppe på fjället.
Barnen som får kinderna målade rosenröda, fräknar som målas på och fyller ansiktet, hucklet på huvudet och kläderna som förvandlar dem till små påskkärringar.
Kycklingar i porslin och fjädrar i glada färger som sätts upp på kvistar och som ställs ut på borden och i fönstren och massor av godis i fina påskägg som vi trycker i oss.
Skotrar som lastas och bilar som packas med mat och fiskegrejer, för att sedan rulla vidare till stugan eller husvagnen.
Påsken, högtiden som så många glädjer sig åt.
Men en högtid som av många kan ses på med glädje kan hos några andra ses med helt andra ögon.
Julen präglas av gemenskap. Det annordnas gemensam jul för de som inte har någon att fira med eller de som hellre firar med andra än att stanna hemma. Det hålls öppet på flera håll så att framförallt ensamma människor ska ha någonstans att gå.
Men under påsken lämnas de ensamma ännu mer åt sitt öde. Fritidsgårdarna stänger och många unga har ingenstans att ta vägen. De gamla sitter inne på sitt boende med vikarier som de inte känner och som dessutom inte är tillräckligt många för att kunna ge av sin tid.
Det som blir en skön avkopplande helg för många blir en förbannelse för andra.
Alla har rätt till gemenskap och trygghet under våra högtider oavsett förutsättningar. Så i stället för att stänga ner fritidsgården eller att ha lägre bemanning på hemmet - satsa!
Låt ungdomarna få ett ställe att hänga på eller fly till när det blir jobbigt hemma, låt de äldre få några minuter extra av omsorg och kärlek och håll någon mötesplats öppen precis som så många gör kring jul.
Låt alla känna av högtidernas stämning oavsett bakgrunder och hemförhållanden. För när ens egen familj kanske inte finns eller inte är tillräckligt stark måste vi ha ett samhälle som är det. För ett samhälle är aldrig starkare än sin svagaste länk.