Under 2011 låg det genomsnittliga betalda övertidsuttaget på ungefär 4,6 miljoner timmar i veckan, vilket motsvarar 115 000 jobb. Utöver detta beräknades obetald övertid uppgå till 1 miljon timmar per vecka, vilket motsvarar 25 000 jobb ytterligare. Samtidigt går 388 000 svenskar arbetslösa. Mellan åren 2009 och 2011 ökade övertidsuttaget med tio procent. Something is rotten in the state of Sweden, skulle Shakespeare kanske ha kunnat skalda om denna situation om han verkat i vårt tidevarv.
Nu säger säkert vän av ordningen att övertidsuttag är nödvändiga, och bra för den svenska ekonomin, då detta i huvudsak täcker tillfälliga behov eller tas till när kompetent arbetskraft inte kan uppbringas.
Och visst är det så att övertidsuttag till stora delar kan härledas till sådana bristsituationer när annan lämplig arbetskraft ej kan uppbringas. Men det gör inte att man kan nonchalera att övertidsmyntet också har en baksida som på sikt kan komma att utgöra ett hot mot vår välfärd.
Det ena hotet är säkerligen uppenbart för många, och utgörs av det matchningsproblem som finns på den svenska arbetsmarknaden. Det finns arbetsuppgifter som behöver utföras men den del av arbetskraften som saknar arbete.
Detta är naturligtvis en av de flaskhalsar som finns på den svenska arbetsmarknaden och som kan utgöra ett hot mot vår tillväxt. En bättre fungerande matchning på arbetsmarknaden skulle med säkerhet kunna leda till att åtminstone en del av dagens övertidsuttag skulle kunna ersättas av reguljära arbetstillfällen
Det andra hotet är mer präglat av hälsoaspekter på individnivå. Ett alltför stort övertidsuttaget kan leda till psykisk ohälsa när arbetstagare känner sig alltmer pressade till att jobba över, och detta orsakar i sin tur både personligt lidande och samhällsekonomiska förluster i form av minskad effektivitet.
En annan aspekt på riskerna med ett alltför stort övertidsuttag är kopplingen till att gränsen mellan yrkesliv och privatliv blir alltmer flytande. Som arbetstagare förväntas du alltid ställa upp när arbetsgivaren har behov av ytterligare insatser. Detta kan leda att den tid som behövs för vila och rekreation blir alltför liten. Detta kan i sin tur leda till att du presterar sämre på jobbet. Detta är varken bra ur ett företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt perspektiv.
Risken är alltså stor att det stora övertidsuttaget leder till dubbel belastning på vår välfärd. Hundratusentals svenskar mår dåligt för att de saknar jobb och många av de som jobbar alldeles för mycket övertid mår också dåligt. Detta är en belastning för vår välfärd.
Tänk i stället om den del av övertidsuttaget som faktiskt skulle kunna konverteras till nya jobb också blev till nya jobb. Då skulle många människor må mycket bättre samtidigt som det skulle ge bättre förutsättningar för vår välfärd. Detta borde vara en vinst för såväl företagen, de arbetslösa, de anställda som har ett för stort övertidsuttag som för samhället i stort.