Att övertidsuttaget rent allmänt i samhället växer är ett sedan länge känt faktum. Sverige är även på detta område ett tudelat samhälle. De som har jobb får jobba allt fler timmar samtidigt som de som saknar jobb blir allt fler. Så är det även inom den svenska sjukvården.
SVT kunde häromdagen rapportera om en kraftig ökning av övertidsuttaget för sjuksköterskor i våra storstäder. Mellan åren 2009 och 2012 hade övertidsuttaget för sjuksköterskor ökat med tjugoåtta procent. Lade man till det första halvåret för 2013 rusade ökningen av övertidsuttaget från år 2009 upp till fyrtiosju procent. Bara i Stockholms läns landsting blev de uttagna övertidstimmarna för sjuksköterskor 116 000 fler mellan 2009 och 2012. Sammantaget för de tre storstadslandstingen motsvarar övertiden för sjuksköterskor 1 000 heltidstjänster.
Samtidigt som övertidsuttaget för sjuksköterskorna i dessa storstadslandsting rusat i höjden har också Lex Maria-anmälningarna av misstag inom vården också rusat uppåt. För de tre landstingen ligger ökningen på 16,5 procent mellan åren 2009 och 2012.
Detta är inte konstigt. Forskarstudier visar att riskbenägenheten förändras beroende på hur långa arbetspass vi genomför. Efter nio timmars jobb ökar vår riskbenägenhet och för var övertidstimme som går blir den som arbetar över mindre fokuserad och riskerna att göra misstag blir bara större och större. Inom intensivvården har forskare kunnat konstatera att risken att drabbas av trycksår, urinvägsinfektioner och blodförgiftning blir två till tre gånger större om personalen har arbetat över.
Så här kan vi inte låta det fortsätta vara. Men då kan vi inte heller fortsätta med att minska på resurserna till välfärdssektorn. Mer personal för en bättre kvalitet i verksamheten kostar pengar. Ökade kostnader skapar i andra änden ett större behov av inflöde av pengar till vår gemensamma börs. Och pengar in handlar om skatteuttaget.
Just nu skulle den svenska sjukvården, och stora delar av vår gemensamma välfärdssektor, kunna sägas lida av svår undernäring. Enda botemedlet är satsningar på välfärden. Inte fler jobbskatteavdrag eller höjd brytpunkt för den statliga skatten. Så enkelt är det. Det handlar om kronor och ören in och kronor och ören ut.
Personalen går på knäna och patienterna löper en ökad risk att utsättas för misstag i vården. Så kan vi bara inte ha det. Tänk på det när Reinfeldt viftar med sitt trollspö och utlovar fler jobbskatteavdrag. De hundralappar extra du får i plånboken är inte mycket värda när du ligger i sjuksängen och möts av sjukvårdspersonal som jobbat mer än nio timmar i sträck.