Överraskande politisk enighet
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den borgerliga oppositionens ingång i debatten var att demokratin tar skada av att socialdemokrater sitter på såväl kommunalråds- som ordförandeposterna. Socialdemokraterna borde avstå en del sådana. Hur majoriteten då skulle utöva sina funktioner sas inte.
Det talades också om "maktens arrogans". Längst i den vägen gick Stig Franzen (fp), som utan vidare förklarade att Peter Roslund (s) var att likna vid Silvio Berlusconi. Om det kan väl sägas, att Peter Roslund har förmåga till mycket men att han avgjort tycks sakna både vilja och förmodligen talang för att agera Berlusconi. Franzens inlägg var alltså ett generande övertramp i debatten.
De socialdemokratiska debattinläggen visade bland annat på att fler "insynsposter" för oppositionen tillskapats i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott än vad valresultatet 2002 egentligen berättigar till. Dessutom har oppositionspartiernas gruppledare fått mycket försvarliga arvoden, så att de kan förbereda sig väl. Flera (s)-inlägg handlade också om hur viktigt för demokratin det är med partiarbete och kontakt med väljarna. Genom att (s) har den överlägset mest omfattande partiorganisationen var det naturligt för dessa debattörer att framhålla partiarbetets stora betydelse.
En viss avmattning i talet om socialdemokratisk maktfullkomlighet tycktes inträda, sedan (s) kunnat påvisa, att det är ogrundat i varje fall vad gäller beslut i fullmäktige.
Av 240 ärenden under åren 2003, 2004 och 2005 togs 204 i enighet, och i alla övriga 36 ärenden, utom ett som gällde sammanträdestider för fullmäktige, hade (s) med sig minst ett annat parti.
Försök att diskutera konstruktiva lösningar för att förbättra särskilt fullmäktiges arbetsformer gjordes också. Britt Fäldt (v) vill införa ett särskilt demokratiutskott för diskussion om sådana frågor. Lage Hortlund (m) önskar fler principdiskussioner och Anna-Lena Pogulis (s) att till exempel flera motioner kring samma ämnesområden kan föras ihop till temadebatter.
Själv höll jag med dessa talare och eldade på med att debatterna måste bli mer begripliga och intresseväckande. I debatterna kring en "normal" fullmäktigefråga bör således - i klarhetens intresse - endast en ledamot för varje parti representera.
Allmänt sett måste fullmäktige- arbetet struktureras så att det väcker intresse, och därmed så att till exempel besökande gymnasieungdomar blir engagerade istället för att, som nu, direkt avskräckas från politisk verksamhet.
Kommunfullmäktiges anseende kräver sådana reformer. Och fullmäktige kan självt - om det är enigt - besluta om förändringarna.