Överenskommelse utan några vinnare
AFGHANISTANSTYRKAN Regeringen har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet enats om fortsättningen för den svenska Afghanistanstyrkan. Vänsterpartiet valde dessförinnan att lämna förhandlingarna då skrivningarna i regeringens förslag kring slutdatum för operationen och förändrad strategi för styrkorna i Afghanistan bedömdes som alltför omgärdade av förmildrande omskrivningar.
Den överenskommelse om Afghanistanstyrkan som slöts igår mellan regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet lämnar fler obesvarade frågor än den ger svar.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Regeringen har tvingats gå med på ett betydligt mycket mer luddigt beslut kring Afghanistanstyrkan än vad man egentligen eftersträvade. Regeringens önskan hade nog egentligen varit att behålla Bror Duktig-imagen genom att fortsätta gå i den amerikanska administrationens ledband. Men förnuftet segrade hos ansvariga moderata ministrar. Man valde att gå med på en kompromiss så man fick upp Socialdemokraterna och Miljöpartiet på tåget, och därigenom slå in en kil gentemot Vänsterpartiet.
Mona Sahlin och duon Wetterstrand/Eriksson har inte särskilt mycket att yvas över i kompromissen med regeringen. Visserligen har man fått in en skrivning i överenskommelsen om att ett "successivt överlämnande av ansvaret för säkerheten i de områden som Sverige ansvarar för kommer att kunna börja 2011. Erfarenheterna härifrån får styra hur det fortsatta överlämnandet under 2012 och framåt kommer se ut." Men det är en skrivelse utan starkare verkan och förpliktelser. Inte heller skrivelserna om att insatsen under 2012 ska få en civil ledning och att de civila insatserna kan behöva förstärkas då, eller att partierna hoppas på att kunna minska de stridande styrkornas storlek under 2012 för att helt ha avvecklat dessa 2014, har någon bindande verkan.
Inte heller det afghanska folket kan känna sig som vinnare i den blocköverskridande Afghanistanöverenskommelsen. Visserligen innehåller överenskommelsen en skrivning om att de civila satsningarna, främst i norra Afghanistan, inom områden som hälsovård, infrastruktur och korruptionsbekämpning ska förstärkas. Vidare ska Sverige hjälpa till att förverkliga Afghanistans mål att landets egna säkerhetsstyrkor ska kunna överta säkerhetsansvaret i alla delar av landet 2014. Sverige kommer att stödja och utbilda Afghanistans armé, polis och andra säkerhets- och rättsorgan för att klara detta mål.
Det är ganska lätt att förstå varför Lars Ohly och Vänsterpartiet valde att lämna förhandlingsbordet. Det fanns helt enkelt inga som helst förutsättningar för att komma fram till en acceptabel överenskommelse som Vänsterpartiet kunnat ställa upp på. Det mesta av substans är inlindat i friskrivningar, eller uttrycks som förhoppningar. Men för Socialdemokraterna och Miljpartiet räckte det uppenbarligen.
Det är kanske så som Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin insinuerar när hon skriver: "Från att inte ha haft någonting att säga till om i fyra år, får de vara med och leka." Det blev kanske för svårt att säga nej när inbjudan att få vara med och gunga kom.
Men inte är överenskommelsen någon stor framgång för Mona Sahlin & Co. Risken är uppenbar att detta kommer att späda på motsättningarna inom det socialdemokratiska partiet kring Afghanistanpolitiken. Detta kan bli en riktig Pyrrhusseger för henne.