Överbudspolitik är inte lösningen
VÄLFÄRD Häromdagen höll de rödgröna partiledarna presskonferens på Sveavägen i Stockholm kring kommande satsningar på välfärden vid en rödgrön valseger. Budskapet var enkelt och tydligt: De rödgröna kommer att satsa tolv miljarder mer på välfärden under de kommande två åren än vad regeringen säger att de ska göra - oavsett hur mycket regeringen satsar.
Ska kvaliteten inom vård, skola och omsorg kunna återupprättas krävs satsningar på välfärdssektorn, då kan man inte minska resurserna till kommuner och landsting. Det är bakgrunden till det rödgröna välfärdsutspelet häromdagen. För att kunna återanställa alla de som fick gå under krisen krävs 10 miljarder.
Foto: Björn Larsson Ask/SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men om nu analysen är rätt kan väl utspelet inte vara ett politiskt självmål, frågar du dig säkert. Problemet ligger inte där. Det ligger i själva konstruktionen av utspelet. Att säga att man alltid kommer att satsa 12 miljarder mer än motståndaren kan vara både farligt och dumt. Dels hamnar man på defensiven och faran är uppenbar att man bara upplevs reagera på motståndarens politik i stället för att agera och presentera en egen framåtsyftande politik. Det är lätt hänt att den rödgröna oppositionen bara förknippas med "regeringen plus tolv miljarder". Det blir i så fall en lätt straffspark för regeringen i valrörelsematchen.
Det vore betydligt mycket bättre om man i grunden lyfte fram analysen och innehållet i politiken så att människor får en chans att förstå de enorma skillnaderna mellan regeringens politik och det rödgröna alternativet. Väljarna är värda mer än gravt förenklade utspel i form av medieanpassade oneliners. Här handlar det i grunden om synen på hur det svenska samhället ska organiseras och byggas från grunden. Det handlar om att välja mellan den svenska modellen i rödgrön tappning och högeralternativet i form av ett alltmer amerikaniserat "sköt dig själv-samhälle". Slaget handlar helt enkelt om hur mycket solidaritet mellan stark och svag som ska finnas i vårt samhälle. Ska solidaritet få kosta eller ska den avvecklas?
Utgångspunkten för den rödgröna välfärdspolitiken är att de senaste årens nedskärningar i välfärdssektorn inneburit sänkt kvalitet och att kommunsektorn måste få ökade resurser för att kunna återupprätta kvaliteten i denna sektor. Det räcker inte med de resurser som godare tider skapar för att kunna lyckas med detta. Förlorar kommunerna de extra pengar man fått under de svåra åren för att kunna lindra verkningarna av krisen så kommer vi i bästa fall att få uppleva ett kvalitativt status quo inom välfärdssektorn. Men risken är att nedrustningen av välfärden kommer att fortsätta vid ett fortsatt regeringsinnehav för Moderaterna med supportpartier. Då kommer skattesänkningar, satsningar på försvaret och obligatoriska vårdnadsbidrag säkerligen att gå före försvaret av välfärden. Det är detta som Mona, Peter, Maria och Lars borde tala om i stället för "alltid tolv miljarder mer". Då får Maud, Jan, Fredrik och Göran svårt att klara diskussionen.