ROBIN ENANDER HOTMAIL.COM: Ovärdig behandling av flyktingbarn

Det är lätt att kritisera de oegentligheter som begås på avstånd, långt ifrån det trygga vardagslivet. Men på nära håll är ondskan, som är precis densamma, paradoxalt ogripbar och svårhanterlig. Man finner att den har ett ganska prydligt, välordnat yttre och fungerar i samhällsorgan som man vanligtvis hyser stort förtroende för. Ofta anar vi orättvisor som slagit rot alldeles intill oss, men vi vänder bort blicken. För mig som socialdemokrat är principen om alla människors lika värde ett fundament i politiken. De allvarliga avstegen från denna princip utgör sprickor i den nuvarande svenska solidaritetspolitiken. Jag känner bestörtning och ilska över de oförätter som i dag begås mot en stor del av de människor som sökt sig till Europa i hopp om skydd och de som nu hindras från att korsa Medelhavet för att söka asyl.
En sextonårig pojke som bott i Jokkmokk utvisades från Sverige för att deporteras direkt till Malta där han, liksom tusentals andra flyende människor, låsts in för mer än ett års internering. 30 pojkar från Somalia som flytt till Sverige har de senaste två åren fått varsel om samma utvisningsförfarande, men endast sex av dessa har utvisats. 18 stycken gömmer sig i rädsla för att hamna i de fasansfulla maltesiska fängelserna, som många av dem redan tvingats genomlida i ett tidigare skede. EU - kommissionär Cecilia Malmström hävdar, efter ett besök på Malta, att Sverige har möjlighet att stoppa utvisningarna av barn till dessa fängelser. Men hittills fortsätter de. Nu borde kommunerna ställa större krav på staten och migrationsverket för att stoppa denna ovärdiga behandling av ensamkommande barn.

En del av de som hamnar på Malta är utvisade som placeras där i väntan på att skickas tillbaka till de länder de flytt i från. Andra som sitter fast på ön har kommit som flyktingar över Medelhavet från Afrika. Deras första möte med Europa blir en vistelse bakom galler. Men det har skett en drastiskt förändring av flyktingströmmen till Malta på senare tid, vilket föranleder djup oro. Från att tidigare ha tagit emot tusentals flyktingar som kommit med båt har det helt upphört att anlända flyende människor till Maltas hamnar. Detta kan sannolikt härledas till ett avtal som slutits mellan Italien och Libyen. Ett avtal som förpliktigar Libyen att sätta stopp för flyktingar som försöker ta sig till Europa och Italien.

Sveriges inblandning i denna oanständiga politik sträcker sig längre än som nämnts. "Vi kan hjälpa er att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna och i Medelhavet." Orden yttrades vid ett möte med Libyens handelsminister av Björn Ohlson, företrädare för det svenska statliga Rymdbolaget.Tillsammans med handelsminister Ewa Björling reste han ner till Libyen för att marknadsföra ett svenskt flygburet övervakningssystem som ska underlätta för den hårdföra Libyska diktaturen att lokalisera flyktingar och därefter, i enlighet med avtalet med Italien, internera dem. Tidigare hette det att Libyen var en skurkstat. Nu är Khaddaffi en lovlig handelspartner som Sverige ska bistå med sin förfinade teknik, för att underlätta övergreppen mot människor som försöker bruka sin rätt att fly och söka asyl.
Dessa missförhållanden ger en bild av de allvarliga sprickorna i svensk solidaritetspolitik. I ena stunden framförs svidande kritik när det gäller staters övergrepp av mänskliga rättigheter. Men när det föreligger omfattande ekonomiska intressen utbyts dessa ansträngningar snabbt med en följsam inställning mot de som begår övergrepp. Grumliga realpolitiska överväganden tar över på bekostnad av skyldigheten att slå vakt om människors grundläggande rättigheter. Det är långt ifrån den politik som fördes när Sverige bojkottade Sydafrikas apartheidpolitik och Grekjuntan. Därför ser jag fram emot ett regimskifte i Sverige.