När osäkerheten i ett samhälle växer så ökar också polariseringen, misstänksamheten och misstron mot etablissemanget. Generositeten mot omgivningen minskar och människor tenderar i högre utsträckning att se om sitt eget hus.
Att drygt femton procent av LO-medlemmarna säger sig sympatisera med Sverigedemokraterna och den politik de för är därför i sig inget konstigt. Vi har sett samma utveckling på andra håll i Europa och nu har verkligheten kommit ifatt oss också i vårt land. Växande klyftor, sämre anställningstrygghet i kombination med ökande neddragningar på arbetsplatserna vilket i sin tur leder till ett hårdare klimat och tuffare krav på de som blir kvar.
Att osäkerheten och otryggheten i ens egen situation har ett avgörande inflytande är det ingen tvekan om. Detta är också en slutsats som man kan dra av LO:s egen opinionsmätning. Andelen LO-medlemmar som säger sig sympatisera med Sverigedemokraterna skiljer sig i hög grad åt mellan förbunden. Exempelvis så kan lite mer än var fjärde medlem i Byggnads tänka sig att rösta på SD medan det bland medlemmarna i Kommunal handlar om var tionde medlem.
En del av skillnaden kan kanske hänföras till att Sverigedemokraterna attraherar långt fler manliga väljare än kvinnliga och att andelen SD-sympatisörer därför borde vara högre i mansdominerade Byggnads jämfört med kvinnodominerade Kommunal. Men det är att göra det alldeles för lätt för sig. Än viktigare lär det nog vara hur man upplever sin situation och hur utsatt position man befinner sig. För byggnadsarbetaren är det uppenbart att man lever i en konkurrenssituation gentemot utländska utländsk arbetskraft som utnyttjas av mindre nogräknade entreprenörer som inte tillämpar svenska kollektivavtal. Den verkligheten upplever inte undersköterskan inom vården eller omsorgen. För Kommunals medlemmar är tryggheten i anställningen betydligt större än för byggnadsarbetaren.
Vad kan vi då dra för slutsats av detta? Svaret måste bli att se till att det är ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden och att alla som jobbar i Sverige ska omfattas av schyssta villkor. Om man som byggnadsarbetare känner samma grundtrygghet som undersköterskan så kan man också tillåta sig en helt annan generositet gentemot omvärlden. Då kanske man inte är lika mottaglig för den ytliga retorik som främlingsfientliga krafter använder sig av. Men det handlar också om att sprida kunskap om hur verkligheten ser ut. Det är viktigt att få veta att det förra året endast var 25 000 personer som fick asyl i Sverige. Men känner man sig otrygg och osäker i sin egen vardag så är det inte säkert att man orkar ta till sig den information som finns.
Det är också viktigt att se till att flyktingmottagandet fördelas mer solidariskt över Europa och att alla tar sitt ansvar. Samma sak gäller inom vårt land. Det är inte OK att vissa kommuner ska ta ett mycket stort ansvar medan andra kommuner smiter undan. Då blir verkligheten avsevärt mycket mindre skrämmande och hotfull. Trygga människor vågar öppna sin dörr och erbjuda hjälp åt den som behöver. Tryggare och mer generösa människor är vad Sverige behöver.