Eftersom du denna vecka får veta mycket om den socialdemokratiska kongressen tänker jag skriva om något helt annat: om medier och vetenskap.
Jag har hittat ett nytt sätt att beskriva hur kvinnor och män skildras. Jag kallar det mars-venusnarrativet. Det är en berättelse om företrädesvis heterosexuella, vita kvinnor och män, om kvinnligt och manligt utifrån ett särskiljande perspektiv. Ett narrativ, eller berättelse, som är dominant både i nyhetsmedier och i populärkultur. Som lägger stor vikt vid biologiska skillnader mellan könen, vilket historiskt har använts för att rättfärdiga orättvisor mot kvinnor och befästa en könsmaktordning. En berättelse där den som inte bekänner sig till varken kvinna eller man sällan syns eller har en talan. I myten är Mars krigsguden och Venus kärlekens och skönhetens gudinna.
Mars-venusberättelsen är inte ny. Det är inte heller enbart en medial berättelse utan har koppling till bland annat vetenskap, politik och till könsvärderingar i allmänhet. Begreppet mars-venusnarrativet syftar på John Grays böcker om att män är från Mars och kvinnor från Venus, en serie på ett tiotal böcker om hur olika kvinnor och män är och hur svårt de har att kommunicera med varandra. Böcker som nått miljoner och åter miljoner läsare sedan den första kom ut 1992.
Jag har ägnat det här narrativet lite extra uppmärksamhet i samband med en uppsats i vetenskapsteori, ett ämne där vetenskapens uppkomst och utveckling studeras. Vetenskap sker förstås inte i ett vakum och jag är intresserad av hur vetenskap och medier samspelar. Exempel på frågor jag ställer är: Vilka berättelser om forskning har företräde i medierna? Hur presenteras forskningen? Jag har granskat narrativet runt en beteendegenetisk studie gjord i Sverige. Jag skrev om den i en PT-krönika 16 september 2008. Studien gjorde anspråk på att ha hittat en genetisk förklaring till varför vissa män har problem i sina förhållanden. Dessutom antyddes att dessa män var "asociala" och löpte risk att ha någon autismspektrumstörning. Intressant nog var studien i stort sett en kopia av forskning på präriesorkar i USA. De anses vara monogama, precis som människan. De sorkhanar som var otrogna bedömdes som "asociala". Denna sorkforskning syftar till att hitta en medicin som gör personer med autism mer sociala.
Nyheten om "otrohetsgenen" som hittats i Sverige fick megauppmärksamhet av världen medier. Nyheten var perfekt. Parrelationer och otrohet anses högintressanta, så även genetisk forskning.Det var bara det att forskarna inte hittade något starkt samband mellan den här speciella genen och mäns problem i parrelationer. Dessutom säger den ingenting om kvinnors problem. Forskningsledaren tog till och med tillbaka flera av resultaten förra året, fyra år senare. Han erkände att man var mer intresserad av berättelsen, storyn, än av resultaten - och det lät ju så bra med att relationsproblem satt i generna.
Studien på Karolinska finansierades bland annat av det amerikanska departementet för mental hälsa, med anslag för autismforskning. Vad en ska veta är att vetenskapen, liksom medierna följer pengarna: forskningsanslag, annonsförsäljning och mediekonsumenter. En konsekvens av detta är att vissa sorters forskning får mer uppmärksamhet än andra. Biologisk forskning om kön, könsskillnader och sexualitet rankas högt av medierna. Men det finns också andra narrativ - om exempelvis politik. Den härskande berättelsen om verkligheten är som en mur. Tänk på det när du läser om s-kongressen till exempel, och gå till källan när du hör eller läser något märkligt.