Unga och nyanlända har det svårt på arbetsmarknaden och flera företag utnyttjar deras desperation. Obetald praktik, usla arbetsförhållanden och orimliga krav mot tomma löften om ett fast jobb.
För några år sedan kunde man läsa i nyheterna om företag som valt att hålla auditions istället för en normal rekryteringsprocess. De sökande skulle alla komma samma dag, det var öppet för alla och man fick två minuter på sig att förklara varför just den personen skulle bli anställd.
I storstäderna är det populärt med cykelbud och taxiförare som är “självanställda”, vilket bara är ett annat ord för att säga att de är frilans och ett sätt för arbetsgivaren att slippa ta ansvar.
Dessa företeelser är bara några få exempel på vad som händer på en arbetsmarknad där makten är ojämnt fördelad och det sker nästan alltid i yrken som domineras av unga eller nyanlända.
Det fick lagerarbetaren Maria känna av. Maria är en ung tjej som drömmer om att få arbeta med kläder och därför sökte en tjänst på modeföretaget NA-KD. Det dröjde inte länge innan hon blev kontaktad av en rekryterare och erbjuden en praktikplats som stylist. Drömmen för en modeintresserad ung tjej, men det fanns några villkor.
Praktiken skulle vara obetald, minst två månader och praktikanten måste själv ta med en egen dator. I gengäld betonade företaget att det var många som blivit erbjudna fast tjänst efter avslutad praktik. Det visade sig dock inte stämma.
En nuvarande praktikant berättade för Maria att hela 80% av all personal på hennes avdelning var praktikanter som utförde samma uppgifter som de övriga anställda, med undantaget att de helt enkelt inte fick betalt.
Företaget har med andra ord satt i system att anlita obetald arbetskraft istället för att erbjuda en trygg anställning. Hon berättade också att den senaste som blivit erbjuden ett fast jobb hade gjort praktik i hela fem månader. Knappast den goda karriärväg som utlovats på förhand.
Det är uppenbart att NA-KD, ett företag med över 350 miljoner i omsättning, bygger sin framgång genom att utnyttja unga tjejer för att utföra gratisarbete åt dem med löften om något som sällan eller aldrig inträffar.
Maria hade turen att redan ha ett arbete och därmed känna sig trygg nog att tacka nej. Men alla har inte den lyxen utan känner sig tvingade att tacka ja.
De som har det svårt på arbetsmarknaden idag, främst unga och nyanlända, förväntas vara tacksamma över chansen att få ett fast arbete och matas med lögnen att om de bara anstränger sig tillräckligt mycket, så kommer de att bli belönade.
Men anställningstrygghet är inte en belöning, det är en rättighet.
Allianspartierna och Sverigedemokraterna har meddelat att de vill att det ska bli lättare att sparka folk från jobbet om de vinner valet, detta genom att riva upp lagen om anställningsskydd. Detta välkomnas av företag som NA-KD som redan nu gjort det till en affärsidé att utnyttja osäkerheten på arbetsmarknaden.
Det vore dock ett stort misstag. Vad Sverige behöver är mer trygghet på arbetsmarknaden, inte mindre.