Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den borgerliga valsegen 1991 var unik på det sättet att för första gången blev moderaterna det näst största partiet bland LO:s medlemmar med tolv procent. Även om LO-medlemmarna bara motsvarar cirka en fjärdedel av väljarkåren spelar de en betydande roll för var regeringsmakten ska hamna också i årets val.<br /><br />I den stora partisympatiundersökning med 9 200 tillfrågade som SCB presenterade i december 2005 visade det sig att under Reinfeldts mediesmarta ledning har moderaterna seglat upp som klar tvåa bland LO-folket med 13,3 procent. I och för sig väl distanserade av socialdemokraterna på 59 procent, men den siffran bör helst vara en bit över 60 procent för att bidra till ett gott valutslag för socialdemokraterna i september 2006. I samma SCB-mätning var, vilket är värt att notera, moderaterna nära nog dubbelt så stora som vänsterpartiet som av tradition brukar vara LO-medlemmarnas andraparti.<br /><br /><br /><br />Siffrorna stämmer till eftertanke. En orsak till omsvängningen kan vara att fackförbundens idemässiga skolning som visar på det som gör skillnad i politiken inte längre är lika bra som den ännu var på 70-talet och första halvan av 80-talet.<br /><br />Det finns många ting att ta tag i för s-partiets ledning och de fackliga ledare som vill bryta trenden och göra skillnad. Inte minst "vässa och förtydliga" vad man vill bortom det närmaste kvartalet eller halvåret, den numera kanske vanligaste planeringshorisonten för flertalet politiska beslutsfattare. Det behöver, kort sagt, göras mer för att formulera en stark egen politisk linje som förmår vinna förtroende.<br /><br /><br /><br />Därutöver behöver det också göras mer för att tydligt lyfta fram vad som faktiskt är motståndarsidans alternativ. Högeralliansens politik - all vacker retorik till trots - kan knappast beskrivas som särskilt löntagarvänlig. Vid arbetslöshet eller sjukdom ska ersättningsnivåerna dras ner rejält, samtidigt som kostnaden för de sociala försäkringarna ska höjas.<br /><br /> Det här är samma attack på facken och löntagarnas rättigheter som Svenskt Näringslivs finansierande av processkostnaderna för det lettiska företaget Laval un Partneri i kollektivavtalsstriden i Vaxholm. Vinner man den striden följer lönedumpning. <br /><br /><br /><br />Borgerliga alliansen, med moderaterna som ledande kraft, vill dessutom skära ned åtta miljarder på arbetsmarknadspolitiken så att 90 000 fler blir öppet arbetslösa, stoppa de 20 000 plusjobben och andra satsningar. Flera av partierna i alliansen vill också försämra arbetsrätten.<br /><br /> Valet i september 2006 kan bli avgörande för fackets och de enskilda löntagarnas situation för många år fram över. Rimligen borde därför samtalen på fika- och lunchrasterna ute på arbetsplatserna handla om detta - utöver trav och annat - de kommande månaderna.<br /><br /><br /><br />Detta är en nödvändighet - utöver nödvändigheten av att också berätta vad socialdemokraterna vill fram över - om regeringen Persson ska ha en chans att bli omvald. Enbart det faktum att det går bra för Sverige som nation just nu räcker inte för att vinna i höst.  
