När jag är ute och pratar med folk möter man många olika bilder av verkligheten. Varje människa bär nämligen på sin egen bild av hur verkligheten ser ut. Forskning visar att det som formar människors bild av verkligheten till stor del är vad som rapporteras i media. Detta även om den bild som förmedlas i media till och med kan stå i strid med den egna upplevelsen av verkligheten. För att lösa den konflikten gör hjärnan den krumbukten att tolkningen blir att det förvisso inte ser ut som media rapporterar i den egna närheten men att det nog ser ut så på andra ställen.
Genomslaget för den verklighetsbild som rapporteras i media förstärks dessutom om mottagaren upplever ett informationsunderskott eller att information undanhålls dem. Då blir det lättare att acceptera den information som man i alla fall får, och det är den som sipprar ut via media. Informationsunderskott eller upplevelsen av att information mörkas leder till att trovärdigheten mot den som sitter med ett övertag, endera i form formell makt eller informellt inflytande sjunker och misstänksamheten mot överheten växer.
Ett av de områden där trovärdigheten mot makthavarna är allra lägst är landstingspolitiken. Många gånger när jag möter människor är det också kring detta område som oron är störst. Många gånger upptäcker man också hur den verklighetsbild som den enskilde fått till sig står i motsats till den egna erfarenhet man bär med sig, men ändå tar den oro man känner sin grund i den verklighetsbild man fått till sig. Misstron mot överheten i form av landstingspolitiker, och självklart då framförallt de ledande politikerna, är stor och man misstänker att det finns en dold agenda som inte redovisas. Detta gör oron för negativa förändringar mycket påtagliga.
Många gånger möter man ett uppgivet; "Och vi får ingen information", "Vi får inget veta" eller "Ingen pratar med oss som drabbas". Detta är i sig allvarligt. När människor upplever att man inte är sedda känner man sig inte delaktig i samhällsbygget. Allt sker ovanför huvudet på en, och man får inte ens veta vad de tänker.
Senast nu när jag var hemma i Arjeplog mötte jag detta. I detta fall handlar det om varmvattenbassängen på vårdcentralen som hotas när landstinget anser sig nödgade att spara på verksamheten i Arjeplog. Frustrationen över icke-kommunikationen från landstingets sida är påtaglig. Och som vanligt riktas kritiken och frustrationen mot frontfiguren i landstinget, Kent Ögren. Han får ta smäll på smäll. Många gånger helt riktigt men också i många fall oförtjänt. Hade informationsflödena på lokal nivå fungerat hade inte Kent Ögren ställts vid skampålen på samma sätt. Detta är ett av politikernas stora dilemman. När andra brister blir man ändå ställd till ansvar för detta. Med detta menar jag inte att kritiken är obefogad. Tvärtom. Den är ytterst befogad. Bristen på information är påtaglig. Och i spåren av detta växer oro och misstro.
Öppenhet, eller som det nu så fint heter, transparens, är en av byggstenarna i en väl fungerande demokrati. Här finns helt klart ett förbättringsutrymme. (Ännu ett av de här omöjliga och onödiga orden som man kastar kring sig.) Vill man minska människors oro och öka sin egen trovärdighet är bättre och tidigare information en av de viktigaste byggstenarna. Ett litet tips från coachen.