Orättvis prövning av dispenser
STRANDSKYDDET Om du bor i Blekinge och kommunen beviljar dig dispens från strandskyddsbestämmelserna så är chansen mycket stor att ditt strandnära bygge också blir verklighet. Bor du däremot i Norrbotten är det en chans på tre att länsstyrelsen upphäver den dispens som kommunen beviljat. Sådana regionala skillnader kan knappast vara objektivt motiverade.
Många norrbottningar hyste förhoppningar om att förändringarna i strandskyddet skulle leda till att det blev lättare att bygga strandnära. Men så blev det inte.
Foto: Hasse Holmberg
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När regeringen presenterade sitt förslag till förändringar i strandskyddet var kritiken hård. Från mer glesbefolkade områden kom invändningar att lättnaderna i strandskyddet riskerade att bli alldeles för små, medan Naturskyddsföreningen uttryckte stor oro för att regeringsförslaget skulle komma att innebära ett urholkat strandskydd. Regeringen försvarade förslaget med att den föreslagna kopplingen till landsbygdsutveckling, vilken innebar att kommunerna gavs i uppdrag att peka ut områden där lättnader i strandskyddet kunde medges för att underlätta landsbygdsutveckling, skulle ge kommunerna större inflytande i dessa frågor. Samtidigt skulle man genom denna process kunna motverka alltför generösa och för dåligt motiverade dispenser.
När reformen nu börjat tillämpas kan man konstatera att alla parter hade både rätt och fel. Naturskyddsföreningen hade grund för sina farhågor att strandskyddet kunde komma att urholkas. Uppenbarligen är detta fallet, åtminstone i delar av de redan hårt exploaterade kustområdena längre söderut i vårt land. Däremot kan man absolut inte se några tendenser till urholkning i glest bebyggda områden. Här har det snarast blivit hårdare. De farhågor som glesbygdspolitiker gav uttryck för, nämligen att lättnaderna i strandskyddet i områden med lågt tryck på stränderna skulle vara för små, har uppenbarligen besannats. Kommunerna har inte haft resurser att ta fram de planer som förutsätts för att kunna peka ut områden där landsbygdsutvecklingen motiverar ett lättare skydd. Regeringens ambitioner att kunna differentiera skyddet har därmed inte kunnat infrias.
Den huvudsakliga effekten av reformen har i stället blivit en minskad likvärdighet i tillämpningen av lagstiftningen. Rättsäkerheten har blivit lidande. Som medborgare behandlas du inte på samma sätt utifrån lagstiftningen utan hur ditt ärende behandlas riskerar att avgöras av vilken inställning handläggarna på din länsstyrelse har, och hur bra den egna kommunen är på att formulera beviljade dispenser.
Så kan man inte ha det i en rättsstat som Sverige. Det måste vara möjligt för den enskilde att kunna förutse hur ett ärende blir behandlat, men den enskilde måste känna att man får en rättvis och juste behandling.
Lagstiftaren måste därför agera både skyndsamt och kraftfullt i denna fråga. En differentiering av strandskyddet utifrån lokala förutsättningar är alldeles för värdefull för att den ska grusas tack vare brister i lagstiftningen, och att länsstyrelserna tillämpar lagen olika.