När jag möter Maria Stenberg i hennes riksdagslägenhet på Munkbron, som hon själv kallar Skottis eller Skottgluggen, är hon som vanligt på väg till nästa möte eller uppdrag. Riksdagsarbetet är hektiskt på många sätt. Mycket ska hinnas med, och det är många som rycker och sliter i riksdagsledamöterna för att få del av deras tid.
Det märks verkligen på Maria att hon verkligen trivs med att vara mitt inne i detta ekorrhjul. Pulsen i det politiska arbetet, och känslan av att befinna sig mitt i landets politiska smältdegel, triggar henne på många sätt. Samtidigt är Maria frustrerad, rent av mycket frustrerad. Den frustration som hon bär på är kopplad till att det Socialdemokratiska partiet befinner sig i opposition.
"Det är jättetrist att sitta i opposition och veta att vi har en bra politik och bra skarpa förslag som skulle vara bra för Sverige om de genomfördes. Men de får ju aldrig prövas i verkligheten. Det kan verkligen göra mig galen. Därför handlar mycket av vårt arbete i riksdagen om att lyfta fram våra förslag i ljuset så att människor ser alternativen och förhoppningsvis inser att vårt alternativ är bättre. Vi måste få ett starkare stöd i nästa val så vi får regeringsmakten och får genomföra vår politik i praktiken. Det handlar i grund och botten om att tydliggöra att det spelar enormt stor roll vilken ideologi som formar de politiska förslagen, och att det gör stor skillnad för människor i deras vardag om det är vi socialdemokrater som sitter vid rodret och styr eller om det är borgarna som styr", säger Maria och ser lätt uppgiven ut.
För Maria handlar riksdagsarbetet mycket om jobbpolitiken eftersom hon sitter i arbetsmarknadsutskottet. Maria fokuserar särskilt på frågor som är kopplade till integration och de ungas situation på arbetsmarknaden eftersom hon ansvarar för dessa områden inom den socialdemokratiska utskottsgruppen i arbetsmarknadsutskottet. Maria är mycket nöjd med att få chansen att sitta i arbetsmarknadsutskottet. Dels för att frågorna ligger henne mycket varmt om hjärtat, dels för att hon upplever att den socialdemokratiska gruppen inom utskottet fungerar så bra. Maria återkommer gång på gång till att prisa sin gruppledare, Ylva Johansson, för hennes ledarskap inom utskottsgruppen. "Ylva är en person som verkligen låter människor i sin närhet växa och komma fram. Så borde alla ledare vara", säger Maria med beundran och värme i rösten.
Maria är också ledamot i Nordiska rådet. I detta organ har Maria särskilt engagerat sig i frågor som rör jämställdhet och människohandel. Följer man Maria på Facebook kan man ofta i samband med Nordiska rådets sessioner läsa engagerade och starka inlägg just i dessa frågor. Då lyser verkligen hennes glöd och ideologiska övertygelse igenom.
För Maria handlar uppdraget som riksdagsledamot mycket om att lyfta fram och belysa den situation och den verklighet som hon möter på hemmaplan. Det handlar om glesbygdsperspektivet på olika frågor. För trots att Maria fortfarande låter som en fullblodssörmlänning när hon pratar så har hon bott långt längre tid i Arjeplog än vad hon gjort i Gnesta. Man kan nog tänka sig att många av de riksdagsledamöter som inte känner till hennes historia höjer på ögonbrynen när hon börjar prata glesbygdsfrågor och samtidigt låter som en stockholmare. Budskap och dialekt går liksom inte hand i hand. På den egna länsbänken i riksdagen så handlar det också om att försöka balansera det kustperspektiv som ofta omedvetet läggs på frågorna.
Ett annat perspektiv som är viktigt för Maria att lyfta fram i politiken är det fackliga perspektivet. Maria har i ett par års tid varit ordförande för LO i Norrbotten, och har sina fackliga rötter inom Kommunal. Numera är hon vice ordförande i det nybildade gemensamma LO-distriktet för Norrbotten och Västerbotten.
Maria är en person som verkligen brinner för det facklig-politiska samarbetet mellan LO och det Socialdemokratiska partiet eftersom hon är övertygad om att enda möjligheten att kunna balansera arbetsgivarens övertag på arbetsmarknaden är att politiken och den fackliga rörelsen gör gemensam sak i kampen för arbetarnas bästa.
Maria Stenberg tycker att hon har stora möjligheter att göra sin röst hörd både i utskottsgruppen och i partiets riksdagsgrupp. Men, säger Maria, så är möjligheterna att påverka partiets politik absolut störst inom det egna utskottsområdet eftersom man lever med de frågorna hela tiden och bygger upp en kompetens just på det området. Tack vare det får man större tyngd och en större trovärdighet i dessa frågor.
Maria är noga med att poängtera att man som riksdagsledamot har stora möjligheter att påverka sin arbetssituation. Allt beror på hur bra du själv är på att ta för dig. Det går inte att sitta stilla i båten och tro att allt ska serveras på silverbricka åt en. Riksdagsuppdraget blir mycket av det man själv gör det till.
I nästa del av riksdagsintervjun med Maria Stenberg, som kommer under våren, får vi höra mer om Marias tankar kring Socialdemokraternas politik för vårt framtida Sverige.