Nyligen påstod statsminister Fredrik Reinfeldt att fler arbetslösa var närmare arbetsmarknaden än tidigare. Det borde ju vara så. Det var ju därför han valdes 2006, för att genomföra arbetslinjen och bryta utanförskapet. Men enligt siffror från Arbetsförmedlingen så verkar det vara precis tvärtom.
Andelen arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden är i dag 60 procent. Innan Reinfeldt tillträdde 2006 var det 40 procent. En femtedel av de arbetslösa har alltså tagit steget från gruppen nära arbetsmarknaden till gruppen långt från arbetsmarknaden.
Det är uppenbart att den moderatledda regeringens arbetsmarknadspolitik inte fungerar. Sysselsättningsgraden är lägre, utanförskapet är större och de som är arbetslösa är alltså i större utsträckning längre från arbetsmarknaden än de var tidigare.
Eller så är det så att den fungerar och just detta är målsättningen? Det kan ju vara så att regeringens arbetslinje inte alls går ut på att fler ska arbeta. Det kan ju vara så att den går ut på att de som arbetar ska slippa betala för dem som är arbetslösa.
Om det är så är regeringens försämringar av socialförsäkringssystemen helt förklarliga. Men det kan väl inte vara så att Fredrik Reinfeldts gäng offrat de som har det svårast - långtidssjuka och arbetslösa - för att deras grannar ska kunna få någon tusenlapp extra i plånboken?
Nej, så onda kan de väl inte vara. Det måste vara ren inkompetens som gör att de inte har lyckats göra något åt arbetslöshet och utanförskap på fem år.