Tänk dig en morgon. Klockan är sex. Kudden är så där förföriskt mjuk som den kan vara just när du är på väg att lyfta huvudet ifrån den, och värmen under täcket är precis så där perfekt så att du inte vill kliva upp och känna den första känslan av morgonens kyla i luften där utanför. Det är just då som det piper till i väckarklockan. Det envetna ljudet tränger sig på. Förstör det där underbara ögonblicket av en tillvaro där allt kändes perfekt och oförstört. Nu är ögonblicket borta och i morgonens första vakenhet känns det tungt att lämna sängens omfamnande grepp. Du sträcker dig mot väckarklockan för att snooza och för ytterligare några minuter drömma dig bort från den arbetsdag som väntar.
Och visst är känslan av att kunna snooza underbar. Att skjuta upp dagens alla måsten för en stund till. Just då tänker man kanske inte på vad det är som gör detta ögonblick så gyllene. Men det finns något som gör denna stund till vad den verkligen är. Och detta är det som väntar bortom snoozandet och sängvärmens förföriskhet. Ett jobb eller en utbildningsplats att gå till. Något som gör att du känner att du har en plats i det samhälle som omger dig. Något som gör att du känner dig behövd. Något som ger dig känslan av att dagen är meningsfull och att du själv är värdefull.
För den som inte har ett jobb eller en utbildningsplats att gå till är den härliga känslan av att kunna snooza, för att för några minuter till drömma sig bort från den dag som kommer, inte lika påtaglig och angenäm. Att snooza för att några minuter få drömma sig bort från ytterligare en dag i arbetslöshet eller sjukskrivning kan förvisso också vara en befrielse, men aldrig den belöning som en snoozning innan en arbetsdag kan vara.
Just detta med väckarklockans rop på en behövd människa har Stefan Löfven tagit upp såväl i sitt Almedalstal som i sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm i söndags. Stefan Löfven uttryckte sig så här: ”Jag kommer inte att ge mig förrän varenda arbetsför svensk får höra den ljuva musik som är en väckarklocka, som säger: ’Det är dags att gå till jobbet.’ Och som ekar: ’Du är behövd.’ Jag säger det igen: Socialdemokratin står för en jobbigare morgon – men ett bättre liv.”
Visst är det så att morgonen kan kännas lite jobbigare just där och då när väckarklockans signal tränger sig på och stör din morgonsömn. Men den kallar på dig för att du är behövd och har en plats att fylla i samhället. Socialdemokraternas kamp har egentligen alltid handlat om att det ska kännas meningsfullt för dig att ha en väckarklocka som ringer och som kallar på dig. Det handlar om rätten till arbete och utbildning. Men också om rätten till ett värdigt liv och ett arbetsliv där du inte utnyttjas och din hälsa riskeras. För väckarklockans signal ska vara något som kallar dig till en dag som inte präglas av underordning, ångest, rädsla, otrygghet eller fara. Väckarklockans signal ska vara en kallelse till en dag fylld av goda livsvillkor.
Stefan Löfven hade lika gärna kunnat säga: Jag säger det igen: Socialdemokratin står för en morgon där du ska vakna och känna glädje och stolthet över den dag som väntar – just för att vi gemensamt har sett till att vi alla fått ett bättre liv där vi känner att vi har en plats och en uppgift att fylla. Socialdemokratin står för en morgon där det känns glädjefyllt att kunna trycka på Snooze-knappen just för att du vet att du sedan måste vakna för att du har en möjlighet att göra rätt för dig. För det är precis vad den socialdemokratiska politiken handlar om – om rätten att få vara delaktig i det samhällsbygge som pågår.