Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov. Orden känner de flesta igen, och under lång tid har den stora massan i vårt land också känt att detta varit en bra grund att bygga vårt svenska samhälle på.
Men nu håller Sverige på att förändras. Allt fler väljer att komplettera det gemensamma försäkringsskyddet med egna privata sjukförsäkringar som gör att de kommer förbi sjukvårdsköer. Fler och fler väljer privata rut-subventionerade alternativ till den kommunala hemtjänsten på äldre dar. Detta är bara några exempel:
Hittills har debatten kring detta till mesta del handlat om de orättvisor som detta skapar i vårt samhälle när den välbeställde får vård snabbare än den som är hänvisad till den offentligt finansierade vården utifrån bristande ekonomisk kapacitet eller för att personen har en sjukdomshistoria som gör att hon eller han vägras att teckna en privat försäkring.
Men det finns en annan sida av myntet också. Om allt fler väljer att köpa egna sjukvårdsförsäkringar, betala skolavgifter till privata skolor, eller väljer att betala för privat hemtjänst i stället för att nyttja den kommunala kommer betalningsviljan till det offentliga att sjunka. Kraven på ytterligare skattesänkningar kommer att komma som ett brev på posten när man inte upplever att den välfärd man får ut via skattsedel är tillräckligt bra. Vem tror att de 150 000 stockholmare som redan idag valt att köpa en privat sjukvårdsförsäkring kommer vilja betala dubbelt hur länge som helst.
Ett annat exempel är de privata försäkringsalternativ som kommit kopplade till inkomstbortfallet vid arbetslöshet, där du kan försäkra dig så att du verkligen får ut 80 procent av lönen, i stället för att slå i det ersättningstak som finns i den offentliga försäkringen.
Den stora utmaningen för Socialdemokraterna i välfärdspolitiken är således att se till att kvalitetsarbetet inom den offentliga sektorn prioriteras. Detta kommer, precis som Håkan Juholt aviserat, att kräva stora satsningar inom välfärdssektorn.
Föräldrarna till de elever som går i våra skolor måste kunna känna sig trygga i att deras barn får bästa möjliga utbildning i en trygg och trivsam miljö. Den som blir sjuk måste kunna lita på att man inte fastnar i långa vårdköer utan får bästa möjliga vård inom rimlig tid. Och varje arbetstagare som är ansluten ska kunna lita på att arbetslöshetsförsäkringen ger ett verkligt skydd mot det inkomstbortfall som uppstår under omställningstiden till ett nytt arbete.
Lyckas man med detta så kommer behovet av alternativa försäkringslösningar att minska, och därmed så kommer hoten mot den gemensamma finansieringsviljan också att minska. Trycket på framtida skattesänkningar för att betala privata försäkringslösningar kommer då att minska drastiskt.
Sverige står inför ett vägval. Endera så låter vi den nuvarande utvecklingen fortgå. Risken är då stor att den solidariska finansieringslösning vi har havererar. Detta får inte ske. Det alternativ som socialdemokratin måste driva är att göra välfärden så bra att alla känner att man får valuta för pengarna. Då kan även den med små ekonomiska marginaler få tillgång till en välfärd värd namnet.