En av de stora nyheterna häromdagen var att regeringen utsett nya ledamöter i länsstyrelsens insynsråd. Det som gav frågan ett nyhetsvärde var petningen av landstingsrådet Kent Ögren till förmån för den tillträdande vd:n för utvecklingsbolaget i Pajala, tillika avgående kommunalrådet i Pajala, Bengt Niska. Spänningen i detta står att finna i Bengt Niskas upplevda petning från landstingsstyrelseposten vid Socialdemokraternas interna nominering till denna.
Det är egentligen fascinerande hur ett förhållande kan påverka nyhetsvärderingen så dramatiskt. Tack vare denna "konflikt" fick utnämningen av insynsrådet ett massmedialt utrymme som var fullständigt omotiverat i övrigt. För länsstyrelsens insynsråd är inget annat än ett spel för gallerierna. Ett organ utan verklig funktion och i total avsaknad av makt. Sett utifrån detta perspektiv borde alltså utnämningen av insynsrådet ha gått spårlöst förbi i massmedia. Men tack vare att det handlade om Ögren och Niska blev det hela mer intressant.
Frågan är då vilka motiv som kan finnas bakom Per-Ola Erikssons nomineringar till insynsrådet, för det är han själv som väljer ut vilka han vill ha med där. Officiellt har han motiverat petningen av Kent Ögren med det bristande intresse han visat för uppdraget då han inte deltagit på ett enda insynsrådsmöte under 2010. Men frågan är om detta är hela sanningen, och detta är ju också det som ifrågasatts i medierna efter att petningen blev känd.
Det kan finnas olika motiv till detta. Ett av de troligare motiven är nog Kent Ögrens brinnande engagemang för en regionbildning i norr. Detta skulle per definition avlöva länsstyrelsen en hel del inflytande och makt. Här gäller det att pinka in revir, och då blir detta en fin knäpp på näsan. Inte sagt att det är så, men det skulle kunna vara så.
Ett annat, och mer rumsrent motiv, skulle vara att Per-Ola Eriksson vill förstärka näringslivsprofilen på insynsrådet och att gruvutvecklingen i Pajala är så viktig för länet att han vill hålla sig informerad om denna på detta sätt. I och med att länsstyrelsens politiska makt på sikt är dömd till undergång så gäller det för länsstyrelsen att utveckla en annan profil för att berättiga en fortsatt existens. Sett utifrån detta gör Per-Ola Eriksson strategiskt rätt i att förstärka länsstyrelsens näringslivsprofil på detta sätt. Det är inte bara Kent Ögren som fått stå tillbaka på den politiska sidan. Rent allmänt har Per-Ola Eriksson minskat den politiska insynen i länsstyrelsen genom sina nomineringar.
Men ska jag vara helt ärlig så tror jag att det finns en mycket enklare förklaring till utnämningen av Bengt Niska än vad som förts fram i spekulationerna i medierna hittills. Lika barn leka bäst-principen är en mycket troligare förklaring än alla de andra mer konspiratoriska förklaringar som det spekulerats kring. Per-Ola Eriksson och Bengt Niska är samma andas barn och verkar trivas ihop som ler och långhalm. Detsamma kan man inte säga om Per-Ola Eriksson och Kent Ögren. De är i mångt och mycket varandras motpoler och har nog inte särskilt mycket gemensamt med varandra. Det hela är nog inte konstigare än så.
Om jag vore som Kent Ögren så skulle jag i mitt inre tacka Per-Ola Eriksson för att han lyft detta uppdrag från hans axlar. Det finns viktigare saker för landstingsrådet Kent Ögren att ägna sig åt. Ett exempel är regionbildningen så att vi kan lägga ner länsstyrelsen och överföra den makt som den i dag sitter på till en regionbildning med folkvald styrelse.