Är det verkligen så att kvinnor i Piteå inte vill ställa upp i tidningen? Vid 8 mars antyddes det. Man kan i så fall undra varför? Tycker de att PT är ointressant att medverka i? Eller anser de att de inte har något av intresse att säga? Vågar de inte? Oavsett skäl, är det ett demokratiskt problem.
För tydlighetens skull; jag är fristående från redaktionen och kan ta mig vissa friheter även om det är känsligt att diskutera den hand som föder en. Men det här är en hjärtefråga.
Jag har utbildat journalister, hela tidningsredaktioner, om jämställdhet i medierna. Då har jag lyft fram PT som ett gott exempel på en redaktion som arbetar strategiskt för att säkra kvinnors såväl som mäns yttrandefrihet. Då, för knappt tio år sedan, anslöt sig PT till Publicistiskt bokslut, en grupp på 36 tidningar i Sverige som verkligen ville öka kvinnors representation i tidningen. Mansdominansen var kraftig, 81 procent.
Tidningens dåvarande chef, Olov Carlsson, gav läsarna tio löften, varav ett handlade om att det ska synas i PT att världen består av både kvinnor och män. Och, om man får tro en nyligen gjord uppsats på journalistutbildningen i Göteborg, har man strävat efter att uppfylla löftet.
År 2005 såg det lovande ut; kvinnors andel hade ökat från 19 till 28 procent. Sedan dess har det stått still enligt "Hur svårt kan det va?! - en uppföljning av två tidningars arbete mot ett jämställt innehåll" av Frida Torstensson och Sofia Jonason Juvel. Uppsatsen nämner särskilt sporten som framgångsrik. Det som rejält drar ner kvinnors respresentation är inrikes- och utrikesnyheterna från TT. Det har man gemensamt med hela Sveriges lokalpress som är beroende av TT för riks- och utlandsnyheter. Det som förvånar är att så få redaktioner ställer krav på TT att utvidga sin bevakning.
Det finns en flora av argument till varför kvinnor sällan tycks komma över 30 procents representation i svenska nyhetsmedier, inte heller på lokalt producerade avdelningar. Tre vanliga exempel:
1. Kvinnor vill inte.
Om det är sant måste man ta reda på varför. Om kvinnor inte tycker att PT är värd deras tid och åsikter måste tidningens trovärdighet och kvalitet diskuteras. Om det är så att kvinnor så till den milda grad utplånar sig själva att de inte anser sig ha något att tillföra samhällsdebatten är det ett guldläge för ett rejält reportage om jämställdhet och genus. Det ligger också i journalistrollen och professionaliteten att skapa förutsättningar för att ge röst åt dem som sällan hörs.
2. Medierna speglar verkligheten och den är inte jämställd.
Inte bara jag anser att speglingsteorin är förlegad. Ingen tror längre att medierna är en neutral passiv återgivning av verkligheten. Medierna är en maktarena för olika intressen. Ideologi skapas och upprätthålls i mediernas innehåll. Bland annat en patriarkal ideologi, där mäns verksamheter, handlingar och åsikter anses vara mer viktiga än kvinnors. Samtidigt som det män sysslar med tas för allmängiltigt och intressant för alla människor.
3. Vi kan inte ha med kvinnor bara för syns skull.
Vilket egentligen betyder att kvinnor inte anses uträtta något viktigt ur nyhetssynpunkt.
Jag vill gärna tro att PT tar nya tag för att bidra till ökad demokrati och kvalitet.