För oss svenskar är vädret något väldigt centralt, och något som vi gärna samtalar länge och grundligt om. En del av det har säkert sin förklaring i att vädret haft väldigt stor betydelse för oss historiskt sett. Det har en gång i tiden haft betydelse för om vi hade mat att ställa på bordet. Blev det missväxt på grund av dåligt väder så följde hunger och svält som ett brev på posten. Men borde inte alla prata lika mycket om vädret eftersom vi alla oavsett var på jorden vi bor är beroende av att få mat på bordet.
Hade skillnaderna varit lika stora som de är här hos oss som har inlandsklimat hade nog pratet om vädret varit lika viktigt för alla. Men om man bara går något eller några decennier bakåt i tiden så var vädret i stort sett ganska förutsägbart på många platser. Visserligen var det variationer mellan de olika årstiderna men skillnaderna var inte särskilt stora mellan de olika åren. Det var förändringar på marginalen. Det fanns inte så stora skäl att tala om vädret. Man visste vad man hade att vänta. Men nu verkar variationerna över tid bli allt större.
Den vår som förhoppningsvis snart är på väg att övergå till sommar har väl inte varit en av de vårar som kommer belägga någon placering på topplistan över fina vårar. När jag sitter och skriver denna krönika efter lunch på fredagen blickar jag ut över blytunga skyar genom mitt fönster. Vägarna blänker våta av det regn som föll tidigare under dagen. Sammantaget känns det mera som en tidig höstdag än som en sen vårdag. Då är det skönt att veta att man under en tid får lägga allt det här gråa och trista bakom sig. Man får lämna den norrbottniska våren bakom sig och vända blicken mot sol, värme och bad. Det vill säga om allt är sig likt, om den turkiska sommaren är som den historiskt sett borde vara. Men det återstår ju att se. Jag hoppas ju och tror på att vädret kommer att vara precis så där härligt som jag vill att det ska vara.
Jag ser verkligen fram mot en vecka fylld med träning, sol, bad och god turkisk mat. Jag lovar att jag ska njuta för er räkning också. Jag ska verkligen försöka koppla bort allt vad överskottsmål, nedskärningar, finanspolitiska råd och politiska visioner heter och bara njuta av att ta dagen som den kommer och vara närvarande i det som sker just här och nu. Mindfulness kallas det visst när konsulter ska tjäna pengar på att vi ska lära oss vad det innebär. I min värld kallar jag det för att leva och uppleva. Och det är precis vad jag ska ägna nästa vecka. Om Fredrik Reinfeldt skulle få för sig att avgå skulle jag naturligtvis fundera över det. Man ska ju vara närvarande i nuet. Men jag skulle inte lyfta ett finger för att kommentera det i tidningen nästa dag. Nu ska jag nämligen vara ledig. Och det ska bli så härligt.
Därför önskar jag er alla en riktigt härligt vecka, och eftersom jag vill upprätthålla min image som generös och medkännande människa så önskar jag naturligtvis att ni också ska få en vecka där allting vänder och ni får uppleva värme och sol ni med. Men som den hemskt vanliga människa jag är så kommer jag nog innerst inne att glädjas om det kommer rapporter här hemifrån om regn och rusk. Det ger ju liksom ett extra mervärde till den sommar jag upplever på den turkiska rivieran.
Nu går jag på semester. Vi hörs om en dryg vecka!