Två gånger per år genomför Statistiska Centralbyrån, SCB, vad man skulle kunna kalla ”Opinionsundersökningen med stort O”, Partisympatiundersökningen, PSU. SCB har i denna undersökning tillfrågat ungefär niotusen svenskar hur de skulle rösta om det vore val idag. I och med det stora urvalet har denna opinionsundersökning större tillförlitlighet än de undersökningar som duggar titt och tätt och där urvalet inte överstiger tvåtusen personer. En annan fördel är den långa tidsserie som SCB-undersökningen omfattar och som möjliggör djupare statistiska jämförelser än vad många andra undersökningar medger.
Resultatet i maj månads PSU är riktig mumma för de socialdemokratiska partistrategerna. Det socialdemokratiska partiet har sedan mätningen i juni gått fram med 0,8 procentenheter. Det kan kanske tyckas som en marginell förändring, vilket det också är, men i ljuset av Moderaternas minskning i undersökningen på 1,2 procentenheter är detta mer än väl godkänt. Socialdemokraterna kopplar ett tydligt grepp om positionen som landets största parti. I dagsläget har det socialdemokratiska försprånget vuxit till 7,5 procentenheter.
Men framförallt kan man glädjas åt att det rödgröna blocket idag skulle få egen majoritet i riksdagen, med ett väljarstöd på 50,5 procent. Alliansen skulle med PSU-resultatet som grund få stöd av 40,7 procent av väljarna. I riksdagen skulle Alliansen endas få stöd av 37,1 procent eftersom Kristdemokraterna omigen hamnar under fyraprocentsspärren. I och med detta skulle Miljöpartiet och Socialdemokraterna tillsammans bli större i riksdagen än Alliansen skulle bli. Lägg ovanpå detta att Centerpartiet halkar än närmare fyraprocentsspärren i PSU:n i maj än vad man gjorde i november.
Förklaringen till de rödgröna framgångarna i opinionen är alliansregeringens fullständiga misslyckanden i de två frågor som står högst på den politiska dagordningen i Sverige, nämligen arbetslösheten och den svenska skolan. Det står klart för väljarna att det är regeringen som står som ansvarig för den stigande arbetslösheten och de sjunkande resultaten i svensk skola. Regeringens avsaknad av egna förslag till lösningar på dessa två områden är slående, och detta har väljarna noterat. Det är framförallt detta som syns i resultaten i maj månads partisympatiundersökning.
Men än är slaget om Rosenbad långt ifrån vunnet. Det är fortfarande sexton månader kvar till valet. Många vindar hinner blåsa innan dess. Det gäller därför att hålla fokus och hålla fast vid den konsekventa linje och de konsekventa politiska prioriteringar man gjort från socialdemokratiskt håll under den senaste tiden. Det gäller att spurta ända in i kaklet. Och likt Johan Olssons bragdinsats på femmilen i VM så gäller det att göra grovjobbet själv. Man kan inte förlita sig på att någon annan ska ligga och dra. Således kan man inte förlita sig på att regeringen ska fortsätta vara så lamslagen som den är i dag. Man kommer att vakna, och i den ekonomiska stimulansens namn strö valfläsk runtomkring sig i förhoppning om att på så sätt kunna ”köpa” väljare. Gapet mellan blocken kommer då att krympa. Men då gäller det bara att hämta ny energi och lägga in en stenhård spurt. För på valdagen måste vi vara först i mål!