Skolorna och dess personal måste ta ett större ansvar mot mobbningen. Nonchalans måste straffa sig. Den nya elevskyddslagen har verkan. Sedan må enskilda skolor och skolpolitiker tycka vad de vill. För tyvärr är det så att drabbade skolor är kritiska mot den nya lagen. Varför? Menar man att mobbningen inte ska stoppas?
Nyckeln till att mobbningen begränsas är att vuxenvärlden tar sitt ansvar, att lärare och skolledningar inte blundar för problemen. Den nya lagen borde redan ha skapat en större medvetenhet. Det vi ser
i dag är att kränkningarna mot enskilda elever blivit allt grövre. Samtidigt finns i grunden äntligen en lag som i princip innebär nolltolerans mot mobbning.
Det får inte vara så att många barn i dag mår riktigt dåligt när det går till skolan. Den känslan får inte finnas. Skolan måste vara en trygg och säker miljö för alla.
Därför är det utmärkt att det finns en lagstiftning som ska ge utsatta elever samma skydd mot diskriminering som i arbetslivet. Skollagen och läroplanerna har skärpts. Det ska i dag tydligt markeras att skolans personal i fortsättningen har ett ansvar för att aktivt förebygga och motverka kränkande behandling.
En sjättedel av alla barn mobbas. Alltför många barn far illa. Det är en djupt oroande utveckling. Alltför många i ansvarig ställning nonchalerar problemet eller bortser ifrån det, eftersom det kräver kraft, kunskap och psykologi för att motarbetas.
Under de senaste åren har antalet anmälningar om mobbning mer än fördubblats. Mycket beroende på att mobbning uppmärksammas på ett helt annat sätt än för bara några år sedan, men också på att skolmiljön blivit oroligare i takt med att vuxennärvaron i skolan blivit sämre.
Barnens utanförskap har blivit större än tidigare. Utslagningen i skolan har nått nivåer som vi aldrig skulle tolererat för bara något decennium sedan. Och aldrig i vuxenvärlden. I dag är det tyvärr alltför många ungdomar som lämnar skolan desillusionerade och kanske med psykisk ohälsa i bagaget.
Otrygga barn och socialt utsatta barn behöver mindre klasser och bättre handledning för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Då måste resurserna också finnas. Alla oavsett bakgrund ska ha samma möjlighet till en bra utbildning. Mobbning och trakasserier måste motverkas.
Mot detta står den moderatliberala skolpolitiken. Från det hållet brukar det heta att det inte är mer pengar, eller ytterligare resurser som behövs i skolan, utan större så kallad frihet. Ju fler friskolor desto bättre skola. Men de som har svårt att hänga med i undervisningen är inte välkomna. Friskolor, med lönsamhetskrav, handlar mer om en satsning på elitskolor för elitelever än om allas möjlighet till en god skolutbildning. De som hamnar mellan stolarna får också känna av andras förakt och i en förlängning mobbning.
Skolans resurser måste koncentreras till att hjälpa de många elever som behöver bättre stöd än vad de får i dag. På så sätt drar man även undan en av orsakerna till våld och mobbning. Mot skolvåldet måste vi alla ha nolltolerans.